[Ur nummer: 05/2006] Filmtitel: Vikarien
Regi: Åsa Blanck och Johan Palmgren
Ljudnivån är hög, mycket hög. Tempot uppskruvat, eller snarare då oroligt. Klassrummet i Stockholmsförorten Hallonbergen är fyllt av den sortens otåliga energi som alstras av unga mitt i tonårens växtvärk. Dessutom är vi ju invandrarbarn, säger en flicka ironiskt i denna högstadie-klass med elever från världens alla hörn. Stökigt alltså och arbetsmiljön därmed slitsam för både lärare och elever. Denna heterogena skara ungdomar sätter läraren Max Wejstorp på prov. Han vill så mycket och sliter hårt. Funderar mycket på hur han ska kunna bedriva meningsfull undervisning. Men kommer liksom ingen vart. Så får han en snilleblixt: kontaktar sin gamle lärare från högstadietiden i Lund, 73-årige Folke Silvén som kommer som vikarie till Hallonbergen. Han kräver tystnad och koncentration, inga kepsar i klassrummet, tack! Kräver respekt. Och får det så småningom, eftersom han vågar ställa krav samtidigt som det är uppenbart att han har ett genuint människointresse.
Allt eftersom filmen fortgår blir eleverna individer – även de som filmen inte hinner komma inpå livet. De är egensinnigare, originellare och klokare än vad de vill låtsas om.
Niondeklassarnas sista termin tillsammans skildras i en rad korta, dramatiska scener och situationer till ett väl sammansatt samtidsdrama. Somligt väl inte alldeles dokumentärt men vad gör det när resultatet är så spännande! Vikarien är allvarlig och humoristisk, väcker starka känslor av oro men också av värme och framtidshopp. Filmmakarna greppar om mycket – integration, den svenska skolans problem, föräldrars ansvar, könsroller – utan att de tappar greppet eller blir inställsamma. Det är styvt gjort!
Sveriges Television är medproducent så håll ögonen på tevetablån, såvida inte filmen kommer till en biograf nära dig!