Bild:

”Det är en sak att veta var det nappar – det stora är att förstå
varför det nappar just här”

Det stora är rycket. Kontakten med fisken. Det blanka vattnet, ytan, och så plötsligt rycket, där finns den, där finns fisken, gösen. Den upplevelsen drar fortfarande i Palle Hallberg.

[Ur nummer: 06/2006] Han har växt upp med fritidsfisket på sjön Bolmen. Förr kallades det för dragrodd – numera heter det trolling.
Det är inte riktigt samma sak. I början av 1970-talet kom nya beten och framför allt ekolod som gav förutsättningar för den moderna trollingen.
– Det blev möjligt att se under den där blanka ytan, säger Palle.
Visst hade man kunnat göra det förr med hjälp av lod. Den äldre generationen har lodat alla de småländska sjöarna. Deras mål var att få mycket fisk. Här brukar det nappa.
– Men det är en sak att veta att det brukar nappa på en plats, säger Palle. Det stora är förstå varför det nappar just här och den förståelsen skapade ekolodet. Man kunde se att där var kanten ner till hålet där fisken samlades. Där fanns restaurangen.

Ekolodet underlättar förståelsen
När man trollar är det många olika arter av fiskar som man kan fånga. I första hand är det gädda och gös i insjöarna. Vid kusten kan det vara lax och havsöring, men det är under den kalla perioden.
* Hur gör man då för att lösa den stora frågan? Hur fångar man fisken?
– Svaret är att man helt enkelt fiskar mycket, säger Palle. Det är så man lär sig. Men man måste också ha tur, det är en viktig parameter.
Problemet är att förutsättningarna sällan är lika. Även om man varit på en plats tidigare och då fick fisk är det inte säkert att man får det nästa gång.
Det gäller att förstå. Det gäller att klura. Ekolodet underlättar. Man måste förstå hur botten ser ut, men det räcker inte, för nu är det så att fisken, gösen till exempel, tycker om att vara på olika djup beroende på hur varmt det är i vattnet.
– Det är viktigt att komma ihåg betesfisken, säger Palle med eftertryck. För gös är det siklöja och nors. Betesfisken är skafferiet. Dit söker sig gösen och gäddan.
Att fiska i stora sjöar är alltid svårt eftersom det är stora ytor att lära känna. Bolmen är en stor sjö, den tionde största i Sverige. Det finns 365 öar, en för var dag under året.
För att lyckas med fisket gäller det att hålla reda på alla parametrar: det är plats, tidpunkt, temperatur i vattnet, bete, vind.
– Jag har 30 års anteckningar, säger Palle. Det är som en dagbok. Och jag har tänkt: Nu har jag löst det. Nu är det bara att åka ut och hämta in fisken. Men så blir det aldrig. Förutsättningarna i sjön förändras år för år.

Upprymda av den första värmen
När trollingen var som störst för Palle var han ute minst tre gånger i veckan. Först körde han drickabilen runt Växjö-trakten. Sedan åkte han direkt ner till sjön. Det var ett måste, när gösen gick till i maj. Men det var inte bara gösen som blev upprymd av den första värmen. Det blev också kunderna. När temperaturen steg gick det åt mycket dricka. Det blev långa arbetsdagar, mycket fiske på kvällar och nätterna, och få timmars sömn.
Numera tar han det lugnare. Hans ser fisket som ren avkoppling. Det viktiga är att komma ut i naturen och ofta väljer han en promenad i skogen istället. Men han kan inte riktigt släppa känslan för fångst. Vid rätt årstid är det svamp han letar i skogen.
– Det blir faktiskt mer och mer skogspromenader, säger han fundersamt.
Han kan sakna att han inte gav sig ut på det stora fiskeäventyret när han var ung, inte hade några barn, och tjänade förhållandevis mycket pengar på utkörarjobbet. Det gjorde man på 70-talet. Kanske borde han stuckit iväg på en fiskeresa till Alaska eller Latinamerika. Den riktiga nerven för ett sådant äventyr har han inte längre.
– Det kan jag ångra, säger han. Att jag inte gjorde det. Nu är annat viktigare.