[Ur nummer: 09/2006] Teve, tidningar, radio, affischer vid övergångsstället, broschyrer på hallgolvet, allt talar om det stora som är på gång, skrällen, bara en gång var fjärde år, nu är det deras tur, de andra, nu ska de bara göra det. En konstig nuna på affischen fastbunden vid lyktstolpen säger ”Kom igen Sverige”.
– Jag har en obehaglig känsla av att det kommer att gå åt pipan, säger lusen.

Framför spärrarna står det ”Nattbio, nattbuss, nattpromenad”, och under i himmelsblått, står det blott ”Nya moderaterna – nya arbetarpartiet”, och lusen säger med en tung suck.
– Nu vill jag åka hem.

– Gör det då, säger vi. Åk hem.
– Ja, tänk för att jag ska det. Jag ska åka hem och lägga mig i soffan som en riktig soffpotatis och bara ta det lugnt, äta lantchips och läsa Marit Paulsen ”Den stressade potatisen” från 1985.

– Det var det året Palme sköts.
– Nej det var året före. Boken är ett ställningstagande för den svenska maten och mot den misshandel som dagligen sker av vår föda.

– Hon böt parti och blev folkpartist, Marit Paulsen?
– Ja, säger lusen. Fråga mig inte varför. Hon skrev redan då, för ett decennium några kloka ord om potatisen: ”Den är ett av våra viktigaste baslivsmedel. Den är en ganska missförstådd och av och till föraktad knöl, vars nutida kvalitet är ganska tveksam”.

– Det har hon rätt i. Ny statistik från SCB visar att potatisen är den stora förloraren. Försäljningen av potatis har backat med 125 miljoner kronor och uppgick förra året till 1,1 miljarder kronor. Förklaringen är den ökade försäljningen av pasta. Pastan har vunnit. Den har ökat med 46 procent.
– Jag känner mig som en potatis, säger lusen, som en ljummen soffpotatis.

– Men du kommer att rösta?
– Ja, det ska jag. Och jag ska inte byta parti som Marit Paulsen. Hör på detta: ”Absolut godast blir potatisen i smaken om den får ’svälta’ en smula, det vill säga, att kvävet är något i underkant i förhållande till fosfor och kali.” Men att låta potatisen växa på detta sätt har inte längre någon potatisodlare råd med. Det blir för små skördar.