För arbetarna på slakteriet i Kävlinge handlar valet om möjligheten att
försörja sig

Jobb, jobb, jobb… Det är vad valet handlar om för den som saknar, söker eller håller på att förlora sitt jobb. För slakteriarbetarna på Swedish Meats i Kävlinge är det en viktig valfråga. Var finns deras framtid?

[Ur nummer: 09/2006] Monica Johansson hade jobb på slakteriet i Kävlinge. Hon tillverkade det svenska bacon som företaget valde att flytta till Polen där man investerade 18 miljoner kronor. På baconförpackningen kommer det från och med i höst att stå:
”Scan Piggham bacon kommer från svenska djur som är födda och uppvuxna i Sverige. Baconsidan är också styckad, slaktad och rökt i Sverige. Skivningen och packningen har skett i Polen.”
Monica körde skivningsmaskinen. Det jobbet görs numera i Swinoutcije vid polska Östersjökusten. Man kan fråga sig vad det är för ”svenskhet” som detta Scan Piggham bacon har, men det återkommer vi till en annan gång. Nu handlar det om jobben.
Det är en av de stora valfrågorna.
Monica förlorade sitt jobb den 12 december 2005. Hon hade precis kommit tillbaka från barnledighet, hennes tredje barn. Också hennes syster och mamma, anställda på slakteriet, förlorade sina jobb.
– Mamma hade tagit ett friår, säger Monica. Inte för att hon ville göra något speciellt, utan bara för att vara ledig. Hon blev uppsagd under ledigheten. Min syster har börjat plugga på högskola.
Själv gick hon till arbetsförmedlingen och fick en praktikplats som fastighetstekniker. Hon visste inte vad hon ville göra.
Efter 13,5 år i slakteriet ville hon ha ett rörligt jobb, gärna utomhus. Det är hon på väg att få. Men det kräver en del. Hon gör praktik på HSB i Lund, där vi sitter i personalrummet i källaren på Margaretavägen.
– Jag trivs bra, säger hon. Det tar inte lång tid att köra hit från Kävlinge. Den 7 september ska jag gå på intervju för att få en plats på utbildningen. Jag måste också göra ett matteprov, det är lite nervöst.
Går allt bra så har hon hittat ett nytt yrke. Hon gillar att vara fastighetstekniker.
Det är omväxlande och fritt i jämförelse med slakteriet. Hon ska fixa problem, kratta löv och hålla rabatter och gräsmattor fina. Hon ger ett kraftfullt intryck. Jag blir glad av att tala med henne. På tröjan står det ”folkvald” och det är hon också, eller rättare sagt det hoppas hon på att bli, för hon står på valbar plats för socialdemokraterna i fullmäktige i Kävlinge.
Hon ska bli politiker.
* Vad säger du till dina arbetskamrater?
– Jag har haft tur med arbetskamraterna, trivs med dem. De säger att det inte spelar någon roll vem som regerar. Jag försöker få dem att se skillnaderna. Det handlar ju också om vilka försämringar för oss som de borgerliga kan göra om de vinner.
* Vilken fråga är viktigast?
– Pengar. Många vill ha mer pengar över, men de tänker inte på vad det innebär. Man kan inte både få bättre barnomsorg och sjukvård och mer pengar i plånboken. Jag tycker att det är bättre att betala mer skatt och göra något bra för alla med de gemensamma pengarna.
* Hur skapar man jobb?
– Man måste vara aktiv själv, ta det jobb man erbjuds, även om det är ett städjobb. Det har jag också haft.
* Vad vill du göra om du blir invald i fullmäktige?
– Det är mycket jag vill göra, men det gäller att det finns pengar för att göra det. Jag tycker till exempel att de gamla ska kunna gå till restaurangen på äldreboendet och äta där. Det är roligare för dem än att sitta hemma själva. Men det kostar pengar. Det gäller att se till vad andra behöver.
* Är du stolt över att bli politiker?
– Ja, det är jag. Att få representera andra är stort. Det är inte heller så många yngre i politiken. De flesta är 50 år eller äldre. Det är många gamla gubbar.

Gubbe i politiken
Att vara en gammal gubbe i politiken är inte roligt. Christer Bengtsson lovade sig själv att han inte skulle bli det. Han är vice ordförande i Livsklubben på Swedish Meats slakteri i Kävlinge och han har lagt sina politiska uppdrag på hyllan.
– Jag började en gång för att jag tyckte att det var för många gamla gubbar. Nu är jag själv en gubbe, 61 år.
Vi sitter på klubbexpeditionen. Förutom Christer är det Roland Persson och Kenneth Rosenberg, alla med fackliga uppdrag och alla fackligt politiskt engagerade, men inte som några höjdare, utan lokalt, här på slakteriet och i Kävlinge.
Det är på arbetsplatserna socialdemokraterna vinner valen. Det är samtalen i pausrummen och omklädningsrummen som avgör, så en naturlig fråga är:
* Vad är det man talar om?
– Det är mycket lite politik, säger Christer. Det är lite snack om Göran Persson, men det som upptar oss är vår lokala situation. Framtiden ser mörk ut.
Swedish Meats håller på med sin omstrukturering. SLP/Pärsons och Skånekött är uppköpta, det senare också nedlagt efter ett halvår. På slakteriet finns inte mycket framtidshopp.
– Det är en långsam avveckling, säger Roland Persson men det känns som en långsam avrättning. Vi lever under mycket oro. Vi vet ju inget. Vi kan stå på gatan när som helst. Folk mår fruktansvärt dåligt. Vi hör inget från företaget. Det finns ingen dialog med oss. Hade vi haft det tror jag att alla skulle må lite bättre.
Roland är 62 år och har jobbat hela livet på slakteriet. Det har också Christer. Kenneth började 1983, 43 år. Strecket på Laslistan drogs vid honom. Han hade jobbat i 21,5 år.
Kenneth säger att det är ett ödesval.
– Om vi ska vinna valet måste vi få fram vad en borgerlig valseger skulle innebära för arbetsrätten och tryggheten. Det skulle bli försämringar. Centerpartiet går till val på det.
* Vilken politik skulle behövas för att skapa nya jobb?
– Jag vet inte, säger Christer, men jag har svårt att se varför en försämrad arbetsrätt skulle göra något bättre. Varför blir det fler jobb om det är lättare att sparka ut folk?
Han menar att det skulle behövas en diskussion med konsumenterna om den billiga maten. Men det är svårt, när prisskillnaderna är stora som mellan den svenska och danska fläskfilén.
– Gå till dig själv, lägger Roland till. Vad köper du själv i butiken? Dansk för 79 kronor eller svensk för 129 kronor? Det vi skulle behöva är att konkurrera på utländska marknader, men då behöver vi en samarbetspartner och vi behöver få ner kostnaderna.
Det är inte lätt att förändra en stor koloss som Swedish Meats.
I glasmontern med produkter tillverkade i Kävlinge syns problemet tydligt. Här finns både det exklusiva Scan Gourmet-sortimentet, lufttorkad skinka, och EMV-produkter som Icas och Willys pastejer. Och från och med i höst kommer det att finnas polsk bacon gjord på svensk köttråvara eller hur det nu ska formuleras.
På slakteriet i Kävlinge orkar de inte längre spekulera om framtiden. Roland och Christer hoppas att slakteriet finns kvar så länge som möjligt så att de hinner gå i pension. Kenneth har sökt jobb som tågvärd på Pågatåget.
Järnvägen och de goda förbindelserna är ett av Kävlinges problem, sett ur jobbens synpunkt.

För lätt att pendla
Det är svårt att hitta den riktiga viljan att skapa tillverkning i kommunen. Själv gör kommunen reklam för Kävlinge genom att säga det ”ligger bra till”. Man kan pendla till jobb i andra kommuner.
Gert Nilsson, tidigare styrelsemedlem i slakteriklubben, numera ABF-ombudsman och s-ledamot i fullmäktige, håller med om att det finns ett problem med att Kävlinge ”ligger bra till”. Valet handlar för honom om vård, skola och omsorg, inte om jobben. Han har inget svar på frågan hur nya livsmedelsjobb ska kunna skapas.
– Arbetsrätten handlar det i varje fall inte om, säger han, och berättar om den senaste stora uppsägningen på slakteriet.
Det var 2003. Då uppförde sig företaget riktigt dåligt. Då sa ledningen att det inte fanns någon plats för arbetshandikappade.
– Jag gick till media och skapade uppståndelse kring det. Jag sa att här är en arbetskamrat som har MS, honom vill företaget inte ha, och här är en kompis som är förståndshandikappad, honom vill företaget sparka ut. Det tog skruv.