[Ur nummer: 10/2006] Det är inte bara i Sverige som de stora dagligvarukedjorna pressar sina leverantörer med krav på lägre priser. Det är ett globalt fenomen som drabbar de små producenterna i utvecklingsländerna hårdast.
De globala kedjorna är inte så många till antalet, inte fler än ett 30-tal, men deras makt är stor och den har ökat dramatiskt med hjälp av frihandelsavtal och modern informationsteknologi.
Namnen på livsmedelskedjorna är inte så välkända i Sverige. Det är än länge bara Ica som blivit globalt. Störst är Wal-Mart följt av Carrefour, Tesco och Ahold (där svenska Ica ingår).
Kooperation utan gränser skildrar i rapporten Små bönder – stora marknader följderna av denna snabba förändringen av livsmedelsmarknaden.
– En insikt som vi har fått är att en del av det som orsakar fattigdomen i Syd kan och måste lösas här hemma, säger Björn Lindh, kommunikatör på Kooperation utan gränser.
Han anser att det är ett lågpristyranni som råder. De globala livsmedelskedjorna ställer krav på lägre priser av sina leverantörer. Dåligt betalda odlare får ännu sämre betalt. De små producenterna har stora svårigheter att klara de globala kedjornas allt hårdare krav på leveranstider och standardiserad kvalitet.
– Vi säger inte stopp rakt av till detta, men något måste göras.
En möjlighet till utveckling för de små producenterna finns i händerna på konsumenterna. De kan välja rättvisemärkta produkter, när de handlar i butikerna.
Storbritannien är det land som har flest rättvisemärkta varor.
Rapporten går att beställa på www.utangranser.se.