Forskare kartlägger knepen bakom lyckad arbetsmiljösatsning

Bryggeriutkörarna har fått bättre arbetsmiljö genom att konkurrerande arbetsgivare börjat samarbeta om en gemensam arbetsmiljönorm. De har begränsat lyften till max fem trappsteg och ställt krav på bättre takhöjd.

[Ur nummer: 12/2006] Många arbetsmiljöprojekt alstrar energi och entusiasm när de drar igång och projektpengarna strömmar in. Men inte lika många ger ett bestående avtryck, så som samarbetet om den gemensamma leverantörsnormen- Max fem steg – gjort.
Statistik från Spendrups har visat att när ”Max fem steg” infördes 1999 halverades sjukfrånvaron bland chaufförer på sex månader. Det gav en ekonomisk vinst på 3,3 miljoner kronor per år.

Alla slapp ”krångla”
Marianne Parmsund, forskare på Arbets- och miljömedicin i Stockholm, har undersökt vad som gjort projektet så lyckat och hennes korta svar är att det skapades ett nätverk, bestående av de inblandade parterna från leverantörsföretagen, det vill säga chaufförer, säljare och logistikchefer.
Dessa upprätthöll gemensamt leveransnormen gentemot kunderna och ingen behövde utmärka sig genom att vara kravfull, utan man överlät till nätverket (bestående av sex regionala nätverk) att tala med kunderna och på så sätt göra kraven konkurrensneutrala.
Kunden får till exempel inga trappleveranser även om den byter bryggeri. Bryggerierna stödjer sig på arbetsmiljölagen som lägger ansvaret för arbetsmiljön för utifrån kommande personal hos beställaren (här oftast restaurang eller fastighetsägare).
Mats Mårsten, chaufför på Coca Cola och ansvarig för Stockholms nätverk, berättar att arbetsmiljölagen ställer krav på rullande hantering. Ofta blir det fastighetsägaren som får betala, men det är också en investering i lokalen. Det handlar inte om några gigantiska summor.
En hiss kostar inte mer än 100000 kronor.
– Vi ska heller inte glömma att vi har en arbetsmiljölag att luta oss emot, säger han.

Konkurrensneutral
Nätverket har en gemensam styrgrupp inom bryggeriernas branschorganisation, Svenska Bryggareföreningen.
Den som ska kallas in för att lösa problem vid speciellt svåra varuintag är chaufför och heter Jan Tillberg. Till vardags är han anställd på Carlsberg i Stockholm, men när han rycker ut för att hjälpa kunderna med lösningar, för att de ska slippa bära själva, är han arbetsmiljöansvarig på Svenska Bryggareföreningen. Han ingår även i styrgruppen.
Från Livs sida är det Stefan Andersson, ombudsman i avdelning 10 Gävle-Dala, som har hållit i gruppens arbete. Han tycker att det är viktigt att LO nu tar till sig de erfarenheter som gjorts och sprider dem till andra förbund som Handels, Transport och Hotell- och Restaurang. Även Prevent har visat intresse.
Ingela Målqvist, också från Arbets- och miljömedicin och en av initiativtagarna till projektet, kan tänka sig att det går att generalisera arbetssättet i bryggeribranschen. Hon menar att det är centralt att det finns en övergripande organisation som inte använder arbetsmiljön som en konkurrensfaktor.
Hon tror att till exempel slakt- och charkindustrin, som har stora problem med belastningsskador, skulle kunna ha nytta av bryggeribranschens arbetssätt, men det är då troligen nödvändigt att engagera en neutral part som kan ta på sig samordningsrollen mellan alla berörda parter.