Lyfter inte riktigt

Regi: Petter Næss.
Skådepelare: Ali Ali, Ronas Gemici med flera.
Premiär 9 februari.

[Ur nummer: 02/2007] Peter Stormare står som nummer två i rollistan. Det är nog för att han är känd från biroller i Hollywoodfilmer. För det kan inte vara för att hans roll är stor – han gör en korvgubbe – och inte för att han är bra.
Ali Ali i huvudrollen som 12-årige Azad är bra. Tillsammans med sin bror Tigris, som är stum efter ett bombanfall i hembyn, kommer Azad till Sverige som flykting utan mamma och pappa som inte får pass för utresa. Pojkarna anländer tillsammans med sin farbror, som är oerhört stressad på grund av ovisshet om uppehållstillstånd för sin stora familj, och hans frustrerade fru. Livet är tufft för en pigg 12-åring, som får sin begynnande mustasch bortryckt med tejp och måste låtsas att han är nio – inför risken att bli avvisad har farbrodern uppgivit till myndigheterna att Azad är nio eftersom familjen redan har en 12-åring.
Azad är fena på höjdhopp och har Kajsa Bergkvist som idol. Efter diverse förvecklingar blir han kompis med skolkamraten Marcus, kommer med i ett höjdhoppslag och får på falskt pass resa till Berlin och tävla som lagets stjärna – brorsan kan han också smuggla med sig tack vare de bussiga kamraterna. Och vilka har anlänt till Berlin? Mor och far kanske?
Hoppet är lite kantigt berättad, lyfter aldrig riktigt ordentligt. En stor del av ansvaret vilar nog på Petter Næss, regissören bakom norska succéfilmen Elling i början av 2000-talet. Han har helt enkelt inte riktigt fått till det med personinstruktionen och den poesi som kanske finns mellan manuskriptets rader.
Hoppet har dock många poänger. Ibland är det gulligt och ibland rörande, ofta är det tänkvärt i takt med tiden. Och det är en glädje att se Ali Ali som charmig och snabbtänkt grabb med för stort ansvar på sina axlar men mycket jävlar anamma i blicken. Tur att han står före Stormare i rollistan.