Mycket lite har hänt sedan förra kontrollen

Fem år har gått sedan Livs förra arbetsmiljökontroll. Fortfarande är arbetsmiljön bedrövlig inom svensk livsmedelsindustri. Ytterst lite har hänt. Inte ens det mest grundläggande fungerar på många ställen. Hälften av fackklubbarna uppger att arbetsgivaren inte har ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete.

[Ur nummer: 02/2007] Livsmedelsarbetare löper fortfarande stor risk att bli skadade eller sjuka på grund av sina arbeten. Resultatet av Arbetsmiljökontroll 2006 är alarmerande. Trots insatser från Livs sida har mycket lite hänt sedan den förra arbetsmiljökontrollen genomfördes 2001.

Engagemang finns
Det finns många engagerade skyddsombud. Problemet verkar vara att de har svårt att få motparten att lyssna. Det var tänkt att Arbetsmiljökontroll 2006 skulle ske i samarbete med arbetsgivarna. Något som förbundet såg positivt på. Det skulle ha gett mer tyngd åt undersökningen. Nu blev det inte så. Det är synd, eftersom det är arbetsgivaren som har det fulla ansvaret för arbetsmiljön och måste åtgärda bristerna.
År 2001 liksom 2006 rapporterade medlemmarna om en rad allvarliga brister i deras arbetsmiljö. Det handlar om stress, underbemanning, snorhala golv, dålig ordning, öronbedövande buller, tunga lyft, monotont arbete, brister i brandsäkerheten och på sina håll total frånvaro av systematisk arbetsmiljökontroll.

Viss uppryckning inom matfågel
Arbetsmiljökontroll 2006 visar att var tredje livsmedelsarbetare upplever problem med tunga, ensidiga, riskfyllda eller fysiskt påfrestande arbetsuppgifter.
Förra gången utmärkte sig matfågel som den mest bekymmersamma branschen. Så är det fortfarande, även om viss uppryckning skett. (Se artikel på sidorna 14-15). Det är mer än vad man kan säga om livsmedelsindustrin som helhet.
Olycksfallsriskerna är i stort sett de samma. Kritik när det gäller brister i belysningen lika så. När det gäller temperaturen upplever fler det som ett problem, 42 procent, jämfört med 36 procent år 2001. Det är också fler som idag anser att buller från maskiner är ett problem.
Hur är det då ställt med skyddsutrustning? År 2001 framkom att utrustning saknades eller inte användes på 16 procent av arbetsplatserna. Den undersökning som nu har gjorts visar ungefär samma resultat.
Drygt var sjätte livsmedelarbetare använder inte skyddsutrustning. Även när det gäller brandskydd så brister det. Ingen som helst förbättring verkar ha skett på detta område.

Lagar som inte följs
Dödsolyckor på jobbet ska inte inträffa. En nollvision är en självklarhet. En livsmedelsarbetare ska inte behöva riskera att bli skadad eller sjuk på grund av sitt arbete. Men så ser det inte ut idag. Många företag följer helt enkelt inte de lagar som finns, trots att samhällets sanktionssystem skärpts. Det är numera möjligt att utdöma böter på upp till 10 miljoner kronor för arbetsmiljöbrott och det krävs inte att en viss person kan utpekas som ansvarig. Problemet är att rättsväsendets kompetens och resurser är små när det gäller arbetsmiljöbrott.
Någon förändring är inte i sikte. Tvärtom drar den borgerliga regeringen ner i Arbetsmiljöverkets budget. Det kommer att bli svårare för verket att utöva tillsyn. Situationen förvärras ytterligare av att Arbetslivsinstitutet läggs ner. Förutom att viktig forskning hotas så försvinner resurser till utbildning i parternas regi.
Arbetsmiljökontroll 2006 visar nämligen att rapporteringen om tillbud på arbetsplatserna har försämrats och att andelen inträffade allvarliga arbetsskador som anmäls till arbetsmiljöinspektionen har minskat.

Arbetsmiljöavtal måste vässas
I förra avtalsrörelsen lyckades Livs förhandla fram ett arbetsmiljöavtal. Det omfattar alla livsmedelsarbetare och det innebär att arbetsmiljön är föremål för facklig förhandling. En viktig uppgift är att göra konsekvensbeskrivningar vid alla förändringar, som till exempel personalminskningar. Arbetsmiljökontrollen visar på betydelsen av avtalet men att det behöver vässas för att bli mer användbart.
I AFA Försäkrings årliga rapport om allvarliga arbetsolyckor och långvarig arbetsrelaterad sjukfrånvaro ligger livsmedelsarbete på åttonde plats i ”farlighetsgrad”. Det är farligare att jobba inom livsmedelsindustrin än att till exempel jobba som brandman, väktare eller fönsterputsare.
Arbetsmiljökontroll 2006 är en subjektiv attitydundersökning. Den visar på medlemmarnas uppfattningar om och upplevelser av arbetsförhållandena. Totalt har 1 116 ifyllda enkäter kommit in från livsmedelsarbetare på 780 arbetsplatser runt om i landet. Frågorna har varit i stort sett desamma som 2001, förutom på en punkt, denna gång omfattas även den psykosociala arbetsmiljön.
Många livsmedelsarbetare har inte fått den utbildning som de behöver av sina arbetsgivare. I 75 procent av svaren som kommit in uppges att företagen inte genomför den introduktion i arbetsmiljöfrågor som står inskriven i arbetsmiljöavtalet. Livsmedelsarbetarnas kunskaper i arbetsmiljöfrågor har inte förbättrats, utan försämrats sedan förra kontrollen.
Det är också oroväckande att varannan anställd känner sig orolig för sin framtid, att var tredje inte tycker att chefen lyssnar på dem och var fjärde är rädd för att framföra kritik. Det är ett dåligt betyg.

Små företag oftast bättre
Något som inte stämmer med den förväntade bilden är att de stora arbetsplatserna många gånger förefaller sämre än de små. Till exempel svarar medlemmar på de stora företagen i större utsträckning att man har sjukskrivningar som beror på arbetsmiljön. Arbetsvillkoren och den psykosociala arbetsmiljön på de stora arbetsplasterna förefaller vara riktigt dålig.
Vad kännetecknar då en bra arbetsplats? Jo, det är en arbetsplats där det bedrivs ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Det är en arbetsplats där arbetsgivaren öppet redovisar de problem som finns i arbetsmiljön. Viktigt är att göra prioriteringar och sätta upp tydliga mål, som att alla ska kunna arbeta fram till pension med bibehållen fysisk och psykisk hälsa.