[Ur nummer: 03/2007] I snabb takt tas ny teknik fram för att förändra livsmedel och förpackningars egenskaper. Det kallas nanoteknik. Ordet nano betyder miljarddel.
Det är alltså frågan om mycket, mycket små partiklar som skräddarsys för olika syften.
Av någon anledning har denna nya bioteknik inte rönt så stor uppmärksamhet i Sverige. Konsumentföreningen Stockholm, KFS, har påtalat den här bristen.
Louise Ungerth, taleskvinna för KFS, har uppmanat regeringen att ta fram en svensk strategi för nanoteknikens möjligheter och risker. Idag satsas miljardbelopp på forskning, men bara några få procent går till riskforskning.
Andra länder har kommit mycket längre i riskhantering. I till exempel Danmark menar man att nanoprodukter och nanoteknik behöver regleras i en särskild lagstiftning.
– Kanske behövs en nämnd för forskning och tillämpning av nanoteknik liknande gentekniknämnden, säger Louise Ungerth.
Livsmedelsarbetarnas globala yrkesfack, IUL, har till världskongressen i mars tagit fram en rapport om nanoteknik och arbetsmiljö.
Dussintals nanobaserade livsmedel, livsmedelsförpackningar och kosttillskott finns redan på den kommersiella marknaden, bland annat oljekonserveringsmedel, livsmedelsfärger och så kallade ”functional foods”.
Den största omedelbara potentialen för kommersiell nanoteknik inom livsmedelssektorn är inom paketering, där nanopartiklar används för att maximera hållbarhet.
Enligt IUL:s rapport befinner sig livsmedelsarbetare i den uppenbara riskzonen för exponering.
Nanopartiklar kan inandas, sväljas och tränga genom huden. När de väl hamnat i blodomloppet kan de smita förbi de traditionella vaktposterna i kroppens immunförsvar.
Brittiska arbetsmiljöverket har i en rapport varnat för teknikens hälsokonsekvenser.