[Ur nummer: 06/2007] yskungen, Camilla Läckbergs femte bok om poliser i Bohuslän, ligger just nu i travar i varenda boklåda. Hennes upplagor är alltså stora. För att använda en klyscha: hon säljer som smör i solsken.
Klyschor är heller ingenting som författarinnan undviker; särskilt inte när hon skildrar de tillstånd som människorna i hennes persongalleri befinner sig i.
Med förkärlek beskriver hon dem på den sortens språk som lätt låter som en rådgivningsspalt i en veckotidning.
Riktigt irriterande är det när hon låter tonåringar i livskris på 1940-talet uttrycka sig som om de hade förläst sig på modern managementlitteratur. Man kommer typ av sig.
Hennes bok utspelar sig alltså på två tidsplan. Morden, som drabbar människor i sjuttioårsåldern, inträffar i nutid. Men de är resultatet av händelser som ägde rum bland ungdomar i Fjällbacka och Norge åren1943-45. Intrigen som sådan är inte dum, tvärtom. Där finns även intressanta partier med historisk autenticitet och människor som är inlevelsefullt skildrade. Dock förstår man redan av titeln ungefär vad som komma skall. Synd.
Förlagsredaktören, som borde ha hjälpt till att göra en mer stringent, mindre pladdrig framställning, har inte heller i det avseendet gjort sitt jobb.
Spänningen uteblir och Tyskungen känns därför
tyvärr mer som en populärpsykologiserande relations-roman än en deckare.

Boktitel: Tyskungen
Författare: Camilla Läckberg
Förlag: Forum