– Facket har ett viktigt bidrag att ge till kontrollen av produktionen, säger Charles Clutterbuck som arbetar för ETI, som är en allians mellan brittiska företag, fackföreningar och frivilligorganisationer.

[Ur nummer: 07/2007] Ethical Trading Initiative, ETI, handlar om det som händer mellan konsumentled och producentled. Det handlar om förädlingen. Målet är att se till att all mat som produceras för den brittiska marknaden ska uppfylla en internationellt godtagbar standard baserad på ILO:s konventioner.
Till skillnad från Rättvisemärkt har ETI inte någon speciell märkning som vänder sig till konsumenterna, men det är ändå frågan om konsumentmakt. Det är den makt som uppstår när individer går samma i fackföreningar och konsument- och miljöorganisaitoner.
Stora butikskedjor som Sainsburys och Coop är med i ETI, liksom det globala livsmedelsarbetarefacket IUL, den brittiska fackliga centralorganisationen TUC och välrenommerade biståndsorganisationer som Oxfam. Charles Clutterbuck jobbar med utbildningsprogram. Idéer om uthållig matproduktion försöker han översätta till praktiska tillämpningar inom jordbruket och livsmedelsindustrin. Han håller på med allt som är arbetsrelaterat, inte konsumentrelaterat.
För honom handlar det om arbete, om att göra saker annorlunda, göra arbetet annorlunda, så att livsmedelsproduktionen blir mer uthållig.
– Leverantörer från utvecklingsländer säger att dessa standarder är handelshinder, och det har de rätt i. Det är det vi vill ha. Vi vill inte ha frihandel, för då blir det överproduktion av billig mat som konkurrerar ut alternativen.
Han skulle vilja använda streckkoden på förpackningarna för att presentera information om livsmedlet och dess ursprung.
– Världen skulle kunna öppnas upp för oss, säger han. Hela produktionskedjan skulle kunna bli synlig.