Världsfacket uppmanar till strid mot ansvarslösa arbetsgivare

Livsmedelsarbetarnas globala yrkesfack, IUL, uppmanar till nationell och internationell facklig kamp mot de allt mäktigare riskkapitalbolagen som håller på att ta över en stor del av livsmedelsindustrin.

[Ur nummer: 07/2007] I en nyutkommen skrift Arbetstagarens guide till riskkapital analyserar IUL fenomenet och formulerar en facklig strategi som svar på det angrepp mot anställningstryggheten och löneutveckling som riskkapitalbolagen utgör. Riskkapitalbolag har i praktiken kommit att bli nya arbetsgivare för hundratusentals livsmedelsarbetare världen över. Men dessa bolag tar inte något långsiktigt ansvar för sitt ägande, utan ställer endast krav på högre avkastning och snabb vinst vid försäljning. De kräver, enligt IUL, 20-25 procents avkastning.
Riskkapitalbolag är en komplicerad företeelse. I Sverige har den i regel getts god publicitet. Den har setts som en innovation på finansmarknaden, dragit kapital till landet och förmått att gjuta nytt liv i företag som befinner sig i mogna branscher, som till exempel livsmedelsföretagen. Dessa har blivit uppköpta, rationaliserade och sålda med vinst åt utköpsfonderna. I dessa fonder finns bland annat svenska folkets pensionssparande, AP-fonderna.
 
Stora privata klipp
Den kritik som funnits har förts fram i affärstidningarna och fokuserat på de stora privata förmögenheter som ägarna av riskkapitalbolagen och deras anställda, de så kallade medinvesterarna, har kapat åt sig. Det har uppfattats som stötande.
Enligt Veckans affärer hade till exempel Håkan Johansson, senior partner i EQT och ansvarig för riskkapitalbolagets investering i livsmedelsföretaget Findus i Bjuv, under åren 2000- 2006, en inkomst av tjänst på drygt 3 miljoner kronor 2005. Hans privata förmögenhet uppgick till drygt 65 miljoner kronor. Det är på intet sätt några rekordhöga summor för att vara i denna bransch. I ett tidigare nummer av Mål & Medel har vi berättat om vilka katastrofala följder detta utköp höll på att få för de anställda på Findus.
 
Lånar för att köpa
Ett viktigt steg är att se skillnaden på riskvilliga kapitalfonder (venture) och utköpsfonder (buy-out). Riskkapitalbolagen ägnar sig åt bägge sakerna och vill gärna blanda samman dem. Det förra handlar om att skaffa fram nytt kapital till nystartade företag. Det senare är något helt annat. Utköpen sker med en mycket hög andel lånade pengar. Det kan vara så mycket som 70-80 procent.
Det är också logiken bakom utköpsfondernas verksamhet. Alla kostnader för köpet, alla avgifter, alla räntor på det lånade kapitalet återförs på det köpta företaget. Det är en märklig ordning och skiljer utköpen från fusioner och vanliga uppköp.
Riskkapitalbolagets syfte är dels att tömma det köpta företaget på tillgångar, dels att höja det visuella värdet på det så att det går att sälja med vinst inom ett par år.
Pressen på de anställda i företaget ökar och en mängd finansiella åtgärder sätts igång för att genererar ett kassaflöde som ska betala räntorna på lånen för köpet. Tillgångar säljs av. Antalet anställda minskas och så vidare.
 
”Plundringsverksamhet”
IUL ser riskapitalbolagens utköp som ren plundringsverksamhet och listar en mängd åtgärder som facket kan vidta för att stoppa rofferiet, en sådan är att i avtal skriva in ägarbytesklausuler som garanterar kontinuitet i anställningstryggheten i händelse av ägarbyte. Det gör företaget mindre attraktivt som uppköpsobjekt.
Ihop med Europafacket har IUL inlett en offensiv mot riskkapitalbolagens framfart.