[Ur nummer: 10/2007] Filmtitel: Ett hederligt
arbete
Regi: Helena Nygren
Ett hederligt arbete? Är det ett arbete som så att säga inte gör sig till, som inte är glamoröst eller trendigt utan bara är ett arbete som helt enkelt måste utföras av någon? Ofta för låg lön. Särskilt om det är en kvinna som utför detta nödvändiga arbete.
Om sådana arbeten är hederliga arbeten. Vad är då deras motsats? Det tål att fundera på i en tid som denna då en vanlig definition av en arbetare är en som arbetar. Vilket väl alla gör som kan. Är då alla arbetare? Med gemensamma intressen? I förhållande till vem och vilka? Tål också att tänka på i alliansens Sverige.
Funderingarna gör sig påminda under Helena Nygrens dokumentärfilm Ett hederligt arbete, som består av möten med en rad människor som arbetar. En i hemvården, en i gruvan i Kiruna, en annan på en fisketrål, en är virkesmätare och en är baderska på tångbadhus.
Vi möter alltså folk med helt skilda typer av jobb i mycket olika branscher. Alla har förstås något att berätta eftersom varje människa är unik. Men samtidigt är det ett problem att de är så pass många. Och att filmaren inte har definierat arbete och arbetare.
Därför kommer det som de flesta av dem har gemensamt inte i fokus. Nämligen att alla, utom renskötaren, arbetar mot betalning under grundvillkor som är likartade, även om de skiljer sig åt i detaljer eftersom det är olika sorters arbeten.
Skildringen betonar sålunda just olikheterna. Ganska så synd när nu filmen har en så retoriskt uppfordrande titel.
Fast tankar väcker den som sagt. Och det är förstås alltid intressant att möta människor som arbetar med sådant man själv inte vet så värst mycket om.