[Ur nummer: 12/2007] Boktitel: Den hemlige kocken
Författare: Mats-Eric Nilsson
Förlag: Ordfront
Mats-Eric Nilsson ägnar större delen av sin bok åt att avslöja matfusket, för att där-efter fylla på med egna råd.
Initiativet är lovvärt. Researchen är grundlig och vi får bland annat en förträfflig guidning genom både matkulturens, tillsatsernas och livsmedelsindustrins historia.
Författaren är nyväckt. Han upptäckte en dag att det gröna i pistageglassen var spenat. En inte särskilt förfärande upptäckt, olika grödor som färgämne i mat har en lång och relativt harmlös historia, mat färgades grön av bladavkok redan på medeltiden. Men det fick honom att gå vidare och med journalistisk nit ta reda på allt, förfäras och förvånas. Till exempel över att en modern livsmedelsindustri ser ut som vilken industri som helst och inte som ett storkök.
Det skadar naturligtvis inte att glutta bakom förlåten hos livsmedelsindustrin och låta den vanlige konsumenten ta del. Bra att sätta fingret på uppenbart fusk och märkliga tillsatser. Den debatt om matkvalitet som bland annat förts i den här tidningen genom decennierna når inte alltid ut. Men hur långt ska man gå i att påstå att i stort sett varenda tillsats är fusk, varenda process medveten manipulation? Och hur långt ska man gå i sina antaganden att konsumenten är naiv, okunnig och småkorkad? Jag tycker Nilsson går något för långt i båda fallen, blir en dryg besserwisser som knäpper alla på näsan. Där
emot har han rätt i att plånboksfrågorna i alltför hög utsträckning styrt matdebatten.
Mats-Eric Nilsson är journalist och som sådan vill han vara först. Det har sina sidor. 40 år av miljörörelseopinion om livsmedel finns i stort sett inte. Därför blir det nästan lite komiskt med en inköpsguide efter i stort sett samma mall som Jordens Vänner producerat i 30 år. Den blir inte sämre för det, men först var han inte med det heller!