Lilla Gäsene mejeri ystar som aldrig förr

Konsumenterna lockas av närhet och korta transporter. Lokalproducerat blir allt mer populärt. Det har Gäsene mejeri märkt av. Deras hushållsost säljer som aldrig förr.

[Ur nummer: 07/2008] Gäsene mejeri ligger mitt i det lilla västgötska samhället Ljung utmed Alingsåsvägen. Här har den vita mejeribyggnaden legat sedan 1931 och med tiden har det blivit en hel del tillbyggnader, senast invigdes ett nytt toppmodernt ostlager.
Det finns sju mejeriföreningar i Sverige, Gäsene är den minsta. Det som idag är kornas gröna betesmarker var från början gässens, därav namnet. Föreningen ägs av 56 bönder, av vilka 47 är mjölkleverantörer som finns inom 2,5 mils radie från mejeriet.

Påtryckningar om nedläggning
Att den lilla föreningen finns kvar är lite av ett under. Vid flera tillfällen har det varit diskussioner om fusioner och det har även förekommit påtryckningar om nedläggning.
Mål & Medel besöker mejeriet en solig dag i juni. Det är en liten arbetsplats med bara 16 anställda inklusive dem på kontoret. Många är på semester och en hel del sommarjobbare har därför tagits in.
De har fullt upp. Det går bra för mejeriet, mycket bra till och med. Försäljningen ökade med 15 miljoner förra året. De har aldrig ystat så mycket som nu. All mjölk som vägs in blir till ost och produktionen är igång sex dagar i veckan.
Här tillverkas enbart hushållsost. Förr gjorde man bara en sort och storlek, numera produceras en rad olika produkter och storlekar. Man har till och med vågat sig på lagrad hushållsost.
– Vi har aldrig tidigare kunnat betala ett så högt mjölkpris till bönderna som vi gör nu. Jag har aldrig varit med om så stor omsvängning. Förra året vid den här tiden var priset på ost lågt, vi gav rabatter för att kunna sälja, berättar Jörgen Lager.
Han är en av dem som ännu inte tagit semester. Han är också den av mejeriarbetarna som jobbat längst på mejeriet. Han började när han var 16 år gammal, nu är han 45 år.
Jörgen Lager har jobbat med det mesta, 1999 blev han produktionsansvarig och tillförordnad vd samtidigt som han var Livs kontaktombud på mejeriet. Han satt med andra ord på två stolar.
– Det var en nödlösning från början, berättar han. Vi hade haft flera vd:ar på kort tid och det var ganska rörigt. Jag gick med på att vara tillförordnad vd ett par månader men kom att sitta till nu i december.

Ny vd rekryterades utifrån
Det var då de fick en ny vd, Marcus Jansson. Erbjudandet gick först till Jörgen som tackade nej.
– Jag sa att det var bättre att ta någon utifrån. Jag har inte behov av pengarna, mer behov av att kunna göra vad jag vill och inte behöva representera företaget hela tiden. Visst är det roligt att kunna påverka men det kan man göra ändå, säger han.
Det var rätt tufft förra året när han fortfarande var tillförordnad vd. De hämtade hem dotterbolaget Jonslunds mejeriprodukter och var tvungna att säga upp personal.
– Jag tog bara ut ett par veckors semester och hade en hel del övertid. Så här i efterhand var det värt det, nu går vi med vinst, berättar han.
De säljer genom grossist och mest på den lokala marknaden men får även beställningar från Karesuando i norra Sverige och från handlare i Skåne. Nyligen har de också börjat med export av ost till USA och till Ryssland.
Att försäljningen går så pass bra just nu tror han och den nytillträdde vd:n beror på att närproducerat blivit väldigt populärt. Sedan ett år tillbaka är det ett riktigt bra försäljningsargument, minst lika bra som om osten hade varit Krav-märkt.
– Närproducerat har fått allt högre status. Jag tror att det beror på att människor har blivit allt mer medvetna om miljön och att närproducerat innebär korta transporter och att djuren har det bra, säger Marcus Jansson.
Den viktigaste uppgiften som mejeriet har, enligt honom, är annars att se till att ägarna, det vill säga bönderna, får så mycket som möjligt betalt för sin mjölk.
– Det är det mål som jag har. För oss är priset på råvaran det allra viktigaste, säger han.

Sex ton ost varje dag
De ystar cirka 60000 liter mjölk per dag och sammanlagt handlar det om sex ystningar och sex ton ost.
Till sin hjälp har de en unik ostpressningsmaskin som konstruerats av en tidigare mejeriföreståndare och som togs i bruk 1987. En stor del av den manuella hanteringen försvann samtidigt som de kunde stoltsera med att vara det mejeri som producerar mest ost per anställd.
Det är som sagt en liten arbetsplats. Här finns inga stämpelkort. Det är frihet under ansvar som gäller, konstaterar Jörgen Lager. Produktionen är slimmad och samtidigt som det är lätt att få ledigt förväntas man ställa upp när det behövs.
Majoriteten av de äldre är fackligt organiserade, de yngre har det varit svårare att få med. Någon fackklubb finns inte, bara ett kontaktombud. Jari Kuittinen tog nyligen på sig uppdraget.

Jordbruk vid sidan om
Jörgen Lager, som inte längre är vare sig vd eller kontaktombud, arbetar numera i lagret, sköter orderna och ansvarar för emballagehanteringen. Vid sidan av jobbet driver han också en gård, föder upp 20-30 djur och är köttbonde. Det är hans morfars gård som han har tagit över. Morfadern var mjölkbonde och en av leverantörerna till mejeriet.
– Det orkade jag inte med utan jag gick över till att föda upp djur istället, berättar han.
Det är en del jobb det också, tidiga morgnar och sena kvällar. Så mycket semester blir det inte heller, en vecka ska han tillbringa i Österrike och resten av tiden ska han jobba på gården.
– Visst är det tufft, säger han men konstaterar samtidigt att det är självförvållat.

Från textiler till livsmedel
Han är inte ensam om att tala om den stundande semestern. Planerna på vad man ska göra ser dock väldigt olika ut. Som för Roy Niklasson som börjat på mejeriet nyligen och därför inte har så mycket semester att se fram emot, endast 14 dagar. Han har ännu inte planerat vad han ska göra, kanske blir han hemma.
– Jag arbetade tidigare på Borgstena Textil, men förlorade jobbet när fabriken lades ner och produktionen flyttade till Portugal, berättar han.
Han var då 56 år gammal, hade jobbat på textilfabriken sedan han var 16 år. Hans arbete som textiltekniker var inte alls likt det som han gör nu.
– Men jag var aldrig nervös över att jag inte skulle få ett nytt jobb. Jag hade sex månaders uppsägningstid och hade bestämt mig för att hitta ett nytt jobb innan den tiden gått ut.
Han fick jobbet på mejeriet genom kontakter, det var en som han kände som visste att de behövde folk. Han är väldigt nöjd med sitt nya jobb.
– Jag trivs verkligen bra. Arbetskamraterna är kanon.
När det gäller lönen så har han dock fått gå ner i lön, vilket han hade räknat med. Idag ligger lönen för dem som ystar på 125 kronor i timmen, de som packar har drygt 100 kronor i timmen.
Niclas Backendal, som precis har kommit in från lagret för att hjälpa till med ystningen, är en av dem som jobbat länge på mejeriet. Han blev fast anställd på 1990-talet.
Att ysta kan låta hantverksmässigt men det är det inte, menar han.
– Det handlar mest om övervakning.
Och helt klart tillbringar de som är
ystare en hel del tid framför dataskärmen. Det är bara att konstatera.

Tröttnade på Thailand
När det gäller semesterplaner vet Niclas Backendal inte alls vad han ska göra i sommar. I många år reste han till Thailand, elva gånger har han besökt landet och tillbringat totalt två och ett halvt år där. Han besökte samma ö varje gång, Kohsamui. Första gån?gen var 1992 men nu har han inte varit där på flera år.
– Jag tröttnade på de långa flygresorna och på värmen. Dessutom blev landet mer och mer exploaterat, förklarar han.
Nu tar han istället ledigt en vecka lite då och då. Senast han tog en vecka var alldeles nyligen. Då hjälpte han till på en gård i närheten och körde gräs.
– Gör det inte för att tjäna pengar utan för att det är roligt att göra något annorlunda, säger han.
En annan som jobbat länge på mejeriet är reparatören Lars-Åke Johansson. Musik är hans stora intresse vilket också de många affischerna från olika musikfestivaler, som han klätt väggen i verkstaden med, skvallrar om.
Han har lärt sig jobbet efter hand, har gått fordonsteknisk linje och började till att börja med ute i produktionen för att så småningom hamna i verkstaden. Han har nu hunnit jobba i 26 år på mejeriet.
För honom är det ganska givet vad han ska göra på semestern. Han har redan hunnit med ett par musikfestivaler, eventuellt blir det ett par till.
– Sedan blir det kanske en bilträff. Jag bygger om gamla veteranbilar, har en avställd Oldsmobil från 1979 och en Ford 32. Skriv att det är en 5W kupé, säger han.
Är det något som imponerar?
– Ja, lite…
Det är inte bara de stora maskinerna som han håller koll på, just nu är han i full färd med att skruva ihop en trasig kontorsstol.
– Här finns alltid saker att göra, konstaterar han.