Mejeriet i Bollnäs läggs ner och Milko satsar på billig blockost i plastfilm

Om inte någon radikal förändring äger rum bland mjölkbönderna kommer ett stycke svensk mejerihistoria att skrivas i Bollnäs den 24 april 2009. Då upphör produktionen av vällagrade och extra smakrika ostar som Hälsinge och Hälsinge Grevé.

[Ur nummer: 10/2008] – Det är skittrist, säger Hansa Wengelin, som har rast och dricker en kopp kaffe uppe i matsalen.
Han är servicetekniker och har jobbat på många ställen i landet, men har aldrig trivts så bra som här på ysteriet i Bollnäs. För egen del tror han inte att det är så svårt att hitta något nytt jobb. Han kan svetsa. Men för många andra blir det besvärligt.
Milkos ledning har en enkel plan. Mjölken ska gå till den produktion som ger bonden det bästa mjölkpriset. Snabba, färska produkter som mjölk och fil är oslagbara. Där finns pengarna. Därför ska så mycket som möjligt av mjölken användas till färskvaror.
Ostarna på ysteriet i Bollnäs är inte färskvaror. De är runda, vaxade ostar som mognar långsamt i hyllorna i det stora lagret. De har varit en källa till stolthet. Går man in på Milkos försäljningsbolags, Ostkompaniets, hemsida kan man läsa om deras historia, ursprung och de fina hälsingegårdarna:
”Varje hus hade en bestämd funktion som hörde samman med hur marken utnyttjades och det arbete som bedrevs där: ladan och ängen, logen och åkern, fäboden och skogen, sjöboden och havet”.
Ursprunget gör ostmästaren stolt över Hälsinge Grevé.

Brott mot MBL
Enligt inriktningsbelutet kommer 58 personer att förlora jobben när ysteriet läggs ner. Lagret där ostarna mognar kommer att finnas kvar till den sista december 2009. Drygt 40 livsmedelsarbetare förlorar sina jobb.
Livs klubbordförande i Bollnäs, Håkan Eriksson, tycker att Milkos styrelse har tagit fel beslut.
Han är också upprörd över hur det gått till. Fackklubbarna har inte getts den möjlighet till information och påverkan som de har rätt till enligt medbestämmandelagen och samverkansavtalet.
– Vi är väldigt missnöjda över att vi inte fick delta i den utredning som föregick beslutet. Dessutom läckte styrelsens beslut ut i media innan den hade talat med sina egna anställda. Det är illa skött. Vi kommer att överväga hur vi går vidare med det.
Håkan Eriksson är ordförande i koncernfacket och ska så snart som möjligt inleda överläggningar med de andra fackklubbarna från de andra mejerierna och från Unionen och Ledarna.
Han hoppas naturligtvis att bönderna ska vakna upp och säga att de vill behålla sitt mejeri, men han inser också att det inte är så troligt. Det är mycket som måste förändras för att det ska ske.
– Bönderna ser bara till vad de får för sin mjölk. De är ägare av mejeriet, men jag vet inte längre om vi kan betrakta dem som det. I första hand är de mjölkleverantörer. De verkar bara intresserade av att få rätt pris till sina egna företag. För bönderna är det gården som är viktig.
* Har den bondeägda mejeriföreningen spelat ut sin roll?
– Ja, jag tror faktiskt det. Böndernas intresse är att erbjuda mjölk på marknaden. Högst pris för mjölken går att få om den används till färskvaror, därefter kommer ost och torrmjölk. Ett tag steg världsmarknadspriset på torrmjölk, då slutade bönderna att göra ost. Karlstadsysteriet lades i malpåse.
En del av produktionen i Bollnäs kommer att flyttas till Östersund. Milkos ledning ska fortsätta att tillverka ostarna som ska behålla sina namn, men de kommer inte vara runda. De ska göras som blockost och läggas i plastfilm och mogna utan att avge vätska.
– Det är inte samma sak, konstaterar han.

Potential för hårdost
Nedläggningen innebär i praktiken att Milko avhänder sig möjligheten att för all framtid ta del av en marknad som av många anses ha stor potential – de svenska lagrade hårdostarna. Dessa går att ta betalt för. Det har grannföreningens kronjuvel – Västerbotten – bevisat. Blockost däremot är en bulkvara med skalfördelar som främsta bästa konkurrensmedel.
Om avsättningen för mjölkråvaran skulle förändras, om till exempel dagligvaruhandeln i det så kallade Milkoland börjar svikta i sin lojalitet till regionens mejeriförening, då skulle Milko stå där med ett igenbommat förädlingsalternativ.
Omsvängningarna på mejerimarknaden går snabbt. I Dalarnas Tidning talas om att City Gross i Falun ska inhandla sin mjölk från Arla. Tidigare är det bara Lidl som valt bort Milkos produkter i sina kylar.
I Bollnäs drar nu mbl-förhandlingar om uppsägningar igång. Livsklubben ska bestämma sig för vilken omställningskonsult man ska använda för att hjälpa medlemmarna att hitta nya jobb. I potten ligger 22 000 kronor per anställd.
Rundvandring genom mejeriet känns i detta skede som ett stycke mejerihistoria. Det var här Hälsinge och Hälsinge Grevé gjordes med omsorg om både traditioner och modern effektivitet.
Lasse Norling som jobbar i torken är klar för dagen och på väg hem; han sitter i omklädningsrummet.
– Jag blev upprörd över att nedläggningsbeslutet läckte ut innan vi hade fått reda på något. Man har försökt lägga ner oss länge, flyttat produkter härifrån, man har tagit Bollnäsfilen och prästosten. Nu har de lyckats till slut, säger han med bitterhet.
Yngve Hedblom sitter i kontrollrummet med alla dataskärmar som visar mjölkmottagning, påfyllning och till och med parkeringsplatsen utanför.
Han började jobba på ysteriet i april 1967. Han har varit här i 42 år och har sin galghumor i behåll. Blir det nedläggning menar han att de ska spara den sista pallen med ost, vaxa in den och lagra den för framtiden.
– Bara man vänder och vaxar den kan den sparas i 15-20 år. Den går fortfarande att äta, men den blir väldigt stark.
– Jag var i Nordnorge på Tines mejeri, inflikar Håkan Eriksson, där hade de ostar som bildade långhårigt mögel. Med fingret petade de in möglet i osten så att den skulle få sin speciella karaktär.
Vi går förbi saltkaren, här ligger ostarna i saltlake i 20 till 30 timmar. Vi kommer till Leif Jakobsson i torken. Han har jobbat i 30 år och har fem kvar till pension.
– Det lär bli kärvt att få något nytt, konstaterar han.
Jan Hammarström i ystningen häller kalcium i en tank för att göra mjölken mer ystbar. Det är dåligt med kalcium i mjölken.
Han har ännu inte hunnit tänka på framtiden och vilka jobb som finns. I den by där han bor två mil från mejeriet finns i varje fall inga.
– Jag har vintern på mig att fundera, säger han.

Medlem i Livs får 80 procent
Som medlem i Livs får han och de andra behålla 80 procent av lönen i 200 stämplingsdagar. Det är vad den fackliga medlemsförsäkringen ger.
– Det är bra, säger han. Det visste jag inte.
Med ob tjänar han runt 20 000 kronor i månaden.
Hans egen favoritost är grevé, extra lagrad, den som kallas Hälsinge Grevé. Den lagras i 8-10 månader.
Den kommer förmodligen Skånemejerier i Kristianstad att göra när Bollnäs läggs ner.
En möjlighet som en före detta mejerichef på Milko talat om är att behålla det effektiva och moderna ostlagret i Bollnäs, med den helautomatiska vaxgrytan och maskiner och truckar för att vända ostar på pall. Det är tunga jobb som modern teknik gör bättre än muskler.
Gårdsmejerier skulle kunna hyra in sig i lagret.
Det skulle kunna rädda kvar något av allt det mejerikunnande som finns i Bollnäs.

”Bäst om Milko säljer vidare”
Tanken är ny för Jan Hammarström, som är ystningskunnig. Han har inte hunnit överväga om han skulle vilja jobba på ett gårdsmejeri.
– Det bästa vore ju om Milko sålde ysteriet och någon kunde driva det vidare. Men det är svårt att tro på, säger han.
– De tänker använda sig av maskinerna.
* Men inte hårdostlagret, de slutar ju med denna typ av ost.
– Ja.
I färskostlagret är ostarna relativt mjuka, det är varmt, 20 grader, och de är ännu inte vaxade. Här ska de ligga i tre veckor och vändas varje dag. Vi fortsätter ut i mognadslagret, som är stort och relativt nybyggt.
Här finns kapacitet för 2,5 tusen ton ost.
Vi fortsätter till vaxgrytan där Erik Hillström jobbar. Han har redan gått förbi arbetsförmedlingen, men kunde konstatera att det inte fanns några jobb som han skulle vilja ha.
Det var ett telefonförsäljarjobb och ett städjobb på hotell.

”Skönt att vi har lite tid”
– Det är skönt att vi ändå har lite tid på oss, säger han.
I expeditionen står Fredrik Einarsson vid en linje som märker ost som ska exporteras till Grekland, Västanost.
– Man anade ju vad som skulle komma sista veckan, säger han. Jag har truckförarkort, men det är väl allt. Det är tråkigt att de ska lägga ner. Jag har två barn och ett tredje är på väg i januari. Jag måste helt enkelt hitta ett nytt jobb. Det bästa vore naturligtvis om någon ville driva det här ysteriet vidare.