Bättre klimat på företaget gav nytt liv åt Livsklubben
på Polarbröd i Älvsbyn

Efter år av konflikter med arbetsledningen och dåligt medlemsintresse lades klubben på Polarbröd i Älvsbyn ner förra året. Nu är samarbetsproblemen borta och engagemanget från medlemmarna tillbaka.

[Ur nummer: 11/2008] – Det är viktigt för oss att kunna driva våra egna frågor och inte gå omvägen via ombud. Medlemmarna vill ha facket på plats på arbetsplatsen, säger Stefan Hortlund. Han visar mig in till ett konferensrum med blå-vita tapeter som för tankarna till ett lantkök från förra sekelskiftet. Sedan slutet av september i år är han ordförande i fackklubben på Polarbröds bageri i Älvsbyn. Tillsammans med sex andra ledamöter och ett huvudskyddsombud ska han återupprätta det fackliga arbetet på bageriet som har 257 anställda.
Magnus Molin är en av de tre i styrelsen som varit med tidigare. Han har suttit på de flesta poster, bland annat en tid som ordförande. Han var också med när den gamla klubben lades ner strax före jul förra året.
– Det var en markering från vår sida. Kommunikationen med arbetsledningen hade fungerat dåligt under lång tid. Alla kände av det och vi hade medlemmarnas förståelse när vi lade ner, säger han.

Dålig uppslutning
Under flera år var det dålig uppslutning på klubbmötena och få ville ta på sig förtroendeuppdrag. Ofta kom inte fler än åtta, nio stycken av arbetsplatsens cirka 140 medlemmar. De som engagerade sig blev därför sittande med många vitt skilda ansvarsområden.
Orsaken var egentligen inte bristande engagemang, menar den nya sjumannastyrelsen enigt, utan snarare att många upplevde att de ändå inte fick vara med och bestämma någonting.
Efterfrågan på Polarbröds produkter ökade väldigt snabbt under ett par år, vilket förde med sig väldigt mycket övertidsarbete för alla i produktionen. Men när problemen skulle lösas kände sig facket uteslutet ur diskussionerna.
– Om vi kom med förslag var det som att de bara viftade bort oss. Men när arbetsledningen ville genomföra förändringar var det bara att skriva under, säger Jonas Sandberg, som också var med i den gamla klubbstyrelsen.
– Det handlade om ledningen här på arbetsplatsen och inte om företaget i stort. Det är viktigt att poängtera, säger Magnus Molin.
Under tiden som företaget varit klubblöst har alla förhandlingar mellan ledningen och facket fått ske via Christer Berg?gren, som är anställd som lokalombudsman för Livs i Norrlandsavdelningen Botnia. Men i våras fick facket också stöd för sina synpunkter från företagets högsta ledning, och rutinerna för hur beslut skulle tas förändrades.
Sedan dess har samarbetet fungerat mycket bättre och Christer Berggren började strax före sommaren att höra sig för om intresset att bilda klubb igen.
En interimsstyrelse tillsattes, en tillfällig styrelse som utses av avdelningen istället för att röstas fram av medlemmarna. Och i slutet av september hölls årsmötet där interimsstyrelsen officiellt valdes av medlemmarna. Men mer än halva styrkan är nybörjare på fackligt arbete. Nu är det först och främst mycket kunskap som måste samlas in.
– Jag känner mig som en rookie, säger Stefan Hortlund om sin ordföranderoll. Vi har visserligen suttit med i förhandlingar och gett våra synpunkter på allt ända sedan i somras, så på det sättet kan man säga att vi fått en mjukstart. Men vårt eget arbete har inte kommit igång riktigt än.
Närmast väntar en del kurser för nykomlingarna. Sedan är förhoppningarna att de nu ska kunna göra facket mer synligt på arbetsplatsen. Deras uppdrag är förutom att sköta förhandlingar och hjälpa medlemmarna med arbetsrättsliga saker, också att värva medlemmar och informera om facket. De har en kvart under varje arbetsmöte då de kan passa på att berätta om aktuella händelser, vilka förändringar som är på gång och hur de kan bemötas.
– Tidigare har vi fått ta in vårt lokala ombud så fort det var någonting som skulle diskuteras. Men det är inte hållbart i längden. Han har ingen möjlighet att veta exakt hur det fungerar här på jobbet. Och det är en onödig omväg att allt ska gå via kontoret i Umeå.
De närmaste diskussionerna handlar om ett varsel av åtta anställda i produktionen. De anställdes i vintras för att frysarna snabbt behövde fyllas på inför ett maskinbyte.
– Att det handlade om tidsbegränsade jobb var klart från början. Några kom över las-gränsen och blev tillsvidareanställda när företaget tillfälligt ökade produktionen. Nu återgår de till vikariat istället, säger Stefan Hortlund. Det har egentligen inte varit några konstigheter i det här, alla visste om det från början. Men nu diskuterar vi möjligheterna till någon sorts vikariepool inom företaget.

Välmående arbetsplats
Entusiasmen är tydlig. De verkar på en stor och välmående arbetsplats och i dagsläget är det fler som är medlemmar i Livs än det finns tillsvidareanställda i produktionen. Med bra samarbete gentemot arbetsgivarna har också fler visat intresse för fackets verksamhet. Förhoppningen är att de ska kunna upprätthålla arbetet även i mer oroliga tider.
– Det är ju egentligen då facket verkligen behöver vara närvarande på arbetsplatsen, säger Stefan Hortlund.
Han och de andra i den färska styrelsen börjar samla ihop sig och jag lämnar det ombonade konferensrummet. Lukten av nybakat bröd slår emot mig i korridoren.