Lena har lett projektet för
att kartlägga orättvisa löneskillnader på grund av kön

– Det har varit ett mycket bra projekt ur medlemmarnas perspektiv, säger Lena O Jenemark. Ingen anställd ska ju ha osaklig lön.

[Ur nummer: 01/2009] Målet Livs satte upp var att få igång lönekartläggningar på elva företag i landet och samtidigt se till att alla avdelningar ska ha en egen kontaktperson att vända sig till för att få hjälp att göra en kartläggning på sin egen arbetsplats.
Under hela året har Livs samarbetat med Unionen. Det har gjort processen både snabbare och mindre konfliktfylld ute på företagen än vad den annars skulle ha varit, säger Lena O Jenemark.
– Arbetet har blivit avdramatiserat. Det här är något alla klarar att göra på det egna företaget.
En lönekartläggning går ut på att man värderar arbetsuppgifterna utifrån vilka kunskaper och färdigheter som krävs, graden av ansvar, ansträngning och arbetsförhållanden. Kriterierna för lönesättningen ska vara tydliga. Alla skillnader som inte kan förklaras utifrån de här värderingarna anses osakliga, och ska rättas till.
– Ibland har en del män på arbetsplatserna varit skeptiska och sagt att de minsann inte vill ha några kvinnolöner. Men det handlar aldrig om att sänka någons lön. Kommer det fram osakliga skillnader är det den lägre lönen som ska höjas.
Men lönekartläggningen handlar inte bara om kronor och ören. Man ser också över vilka som har tillgång till förmåner, internutbildningar och annat som kan leda till skillnader i lön mellan könen.

Män förädlar, kvinnor packar
– I ett fortsatt jämställdhetsarbete ingår det att kvinnor mer än idag uppmuntras till att prova jobb som ger högre lön. Både män och kvinnor tänker i regel ganska traditionellt. Det är ofta vanligt på arbetsplatserna att kvinnor paketerar och männen jobbar med förädling.
* Måste inte folk få välja jobb själva?
– Det handlar inte om att tvinga någon. Däremot ska man ge kvinnor möjlighet att ta på sig arbetsuppgifter männen vanligtvis har. Arbetsmiljön blir också bättre när män och kvinnor jobbar blandat.
När JämO genomförde Miljongranskningen (se artikel på nästa sida) visade det sig att fyra av fem företag bröt mot lagen om att ha årlig lönekartläggning. Den visade också att 44 procent av de granskade företagen hade osakliga löneskillnader. Den genomsnittliga löneökningen för dem som fått sina löner höjda är 1120 kronor per person och månad.
På de fyra företag som hittills är färdiga med lönegranskningen har det kommit fram tre fall av osakliga löneskillnader. Det har också blivit tydligt att facket och arbetsgivarna i större utsträckning bör uppmuntra kvinnor att söka till nya uppgifter inom företagen. En annan viktig fråga är hur företagen ska få till mer rotation.
– Det är min personliga uppfattning, men jag tycker ofta att kvinnor har de mest monotona och stillasittande arbetsuppgifterna, medan männen har mer rörliga arbeten.
* Hur ser du på att det nu räcker att göra lönekartläggning vart tredje år?
– När man gör en lönekartläggning är det mest jobb första gången. Om man enbart gör en vart tredje år innebär det att man hela tiden börjar om från början. Men lagen är bara ett minimikrav. Lönekartläggningar går hand
i hand med ett systematiskt arbetsmiljöarbete.
I vårt avtal står det dessutom att lönekartläggningar ska göras varje år inför löneförhandlingarna.

Lagändring vid årsskiftet
Lagändringen vid årsskiftet innebär att
om det är färre än 25 anställda behöver man inte göra lönekartläggningar alls, tidigare var arbetsplatser med färre än tio befriade från kravet. Men överallt där Livs har kollektivavtal har de anställda alltid rätt att kräva lönekartläggning. Tanken är att det nu dessutom ska finnas någon inom varje avdelning som kan fungera som stödperson.
– Det gäller att påminna sig om att arbetsgivaren är skyldig att betala rätt lön. Det är förbjudet enligt lag att ha osakliga löneskillnader.
* Finns det risk att ni missar andra former av diskriminering på arbetsplatserna för att fokus är så inställt på män och kvinnor?
– Lönekartläggningen handlar om könsdiskriminering. Men det är en facklig uppgift att alltid se till att ingen diskrimineras på arbetsplatsen, oavsett orsak.