Vilken väg borde EU välja i framtiden? Ett bra svar ges i den nyutkomna boken Elitprojekt – nej! Folkets Europa! av Margot Wallström, EU-kommissionens förste vice ordförande, och Göran Färm, Europaparlamentariker (S). Den bärande tanken är att det med väljarnas stöd är möjligt att nå visionen; ett mer demokratiskt folkets Europa.

[Ur nummer: 02/2009] De flesta svenskar är numera på det klara med att det idag krävs samarbete över gränserna för att klara de utmaningar som vi står inför. Kanske är det också bakgrunden till att svenska folket blivit allt mer förtjust i EU, 59 procent av svenskarna anser idag att det är positivt att Sverige är med i EU.

Öppenhet och lokal förankring
Även om Margot Wallström och Göran Färm inte drar sig för att lyfta fram de problem som EU står inför så är det de möjligheter som EU som projekt rymmer som genomsyrar boken, som ges ut på Bilda förlag. Tonvikten läggs vid att det krävs demokrati, öppenhet och lokal förankring för att uppnå det bästa resultatet. De poängterar också att det gäller att se till att EU får makt bara när det verkligen behövs. Stor tilltro har de till Lissabonfördragets möjligheter att reglera detta på ett bra sätt. Det handlar som sagt var inte om någon skönmålning av EU. Precis som bokens titel anspelar på så är det nödvändigt att göra upp med unionens karaktär av elitprojekt. De båda understryker också att deras vision är något helt nytt. De vill inte ha något Europas förenta stater, det vill säga en kopia av USA, med egen makt och beskattningsrätt. De menar att det är en överspelad idé. Istället pekar de på att EU är det första exemplet i modern historia på en reguljär lagstiftningsnivå som inte är en stat.

Tre stora utmaningar
Det är framför allt tre gränsöverskridande utmaningar som lyfts fram i boken. För det första måste EU visa att idén om hållbar utveckling håller i praktiken. För det andra förverkliga idén om integrationens möjligheter. För det tredje bevisa att idén om gränsöverskridande demokrati fungerar. Nyckelfrågan är, enligt författarna, legitimitet. EU får inte gå bet på att lösa problem som är angelägna för medborgarna. Det gäller också att dra rätt gränser för maktbefogenheterna mellan unionen och medlemsstaterna, viktigt är också att engagera medborgarna.
De pekar på förändringar som är nödvändiga men som inte är konstitutionella. Att det är hållbarhetsperspektivet som måste bli överordnat och inte marknadsperspektivet. Att EU måste göra rätt saker, dels koncentrera sig på de globala utmaningarna dels på de praktiska lösningar som krävs i ett alltmer gränslöst Europa. Det krävs också ett EU som gör saker rätt. Det handlar om att EU som permanent lagstiftningsnivå ställer krav på en långsiktig demokratisk förändring, där arbetet med EU-frågor inom nationsgränsen får en stark och ständig roll.

Utvidgningen stor framgång
Det är mycket som hänt sedan sex länder samlade sig kring områdena kol, stål och jordbruk för snart 60 år sedan. Idag omfattar EU totalt 27 länder och betydligt fler områden. Som författarna ser det har utvidgningen varit en av EU:s största framgångar – kanske den största. Resan har dock inte varit smärtfri. Författarna understryker att i takt med utvidgningen har olikheterna ökat både kulturellt, historiskt och ekonomiskt. Samtidigt har det funnits en fast övertygelse att lösa problemen vid förhandlingsbordet och inte på slagfältet. Den grundläggande idén om fred, gemensamma demokratiska värderingar och en gemensam marknad har varit vägledande genom hela EU:s historia.
De avslutar boken med att konstatera att Sveriges röst behövs och att Sverige tidigare har gått i spetsen på områden som jämställdhet, öppenhet och miljö. Nu vill de att Sverige tar täten för att stärka den folkliga förankringen av Europapolitiken. Och visst borde det vara, som de tror, fullt möjligt för Sverige att bryta utvecklingen från elitprojekt till ett folkets Europa.