[Ur nummer: 02/2009] Det är en enorm mängd människor som varje år faller offer för trafficking. Mellan 600 000 och fyra miljoner, enligt FN:s uppskattningar. Tyvärr är det nog många som värjer sig mot den informationen. Verkligheten är för grym – samtidigt naturligtvis nödvändig att möta. En av de mer smärtsamma konfrontationerna för egen del var Lukas Moodyssons film Lilja forever.
Nu lyfter också Etnografiska museet fram människohandeln i en utställning som varvar det dokumentära med det konstnärliga.
Man översköljs av bilder, berättelser, ansikten – och hamnar kort sagt rakt i den globala människohandeln.
Upplägget struktureras utifrån elva olika platser som fungerar som knutpunkter, bland dem USA, Nigeria, Australien, Tyskland, Ryssland och Israel. Torra fakta om resvägar och transportmedel gör att det kryper nära, liksom de autentiska föremålen – en ung kvinnas lilla handskrivna ordbok, en kinesisk killes ryggsäck.
Konstverk som Jill Renée Smiths Lifestock skildrar också hur kvinnor blir betraktade som kött, en vara. Och frågan ekar genom utställningen: Vad får egentligen en människa att köpa en annan människa?