Framtiden ligger i det småskaliga
Journalisten
Gunnar Lindstedt tror på nygamla metoder för jordbruket när oljan sinar
– Skulle svenska facket gilla att 1,2 miljoner medlemmar blev småbrukare? undrar journalisten Gunnar Lindstedt och plirar nyfiket.
[Ur nummer: 03/2009] Med en kopp bryggkaffe har vi tagit plats i en liten glasbur för konferenser på Veckans Affärers redaktion i Bonniers tidskriftshus på Sveavägen. Ett möte pågår utanför om hur shoppingmöjligheterna i Barcelona skildras på bästa sätt.
Veckans Affärer vänder sig till beslutsfattare i näringslivet som i sina jobb är beroende av nyheter och insiktsfulla analyser. Gunnar Lindstedt jobbar sedan många år på tidningen, skriver regelbundna krönikor där han ofta tar upp den obekväma frågan om vårt oljeberoende. I perioder har han varit tjänstledig för att skriva reportageböcker, varav många har blivit prisbelönta som de om 90-talets it-bubbla och om Trustorhärvan. Boken om Olja och det farliga beroendet blev mycket uppmärksammad.
Nu är han lite spänd inför mottagandet av den senaste, Svart Jord – Kommer jordbruket att levererar våra dagliga bröd när oljan sinar?
Allt mer radikal
Han har gått längre i sin analys av oljeproblematiken, blivit radikal i ordets ursprungliga betydelse, vänt åter till sina rötter, jorden och släkten som var lantarbetare, torpare och disponent i Östergötland. Han har i reportagets form följt två olika modeller för matproduktion, å ena sidan det storskaligt industriella, å andra sidan den närproducerade ekologiska.
Det här är hans styrka. Vi får följa de två projekten inifrån och ta ställning till dem, vända och vrida på problematiken. Det industriella är den svenska Stenbeckkoncernens satsning i Ryssland. Ett bolag, Black Earth Farming, har bildats och börsintroducerats för att med den senaste industriella (och oljedopade) tekniken köpa upp och genodla den bördiga ryska jorden. Det andra är en ekobonde som i närheten av författarens hembygd driver sitt jordbruk utifrån kretsloppet.
Det är två modeller, två sätt att tänka och leva som står emot varandra, det industriella mot det ekologiska. Hans egna undersökningar av matproduktionens oljeberoende har fört honom till den här punkten. Han är övertygad om att det behövs en övergång till ekologisk produktion. Det är nödvändigt att utveckla metoder för matproduktionen som inte bara är i samklang med naturen utan också gör jorden mer bördig så att den med mindre oljeförbrukning kan försörja fler människor.
Det stora problemet är att det saknas mekanismer för en övergång till kretsloppsjordbruk och lokal matproduktion och konsumtion.
Vilka är aktörerna? Skulle facket kunna vara det? Därför ställer han frågan: ”Tror du att svenska facket skulle gilla att 1,2 miljoner medlemmar blev småbrukare?” Han verkar skeptisk och förmodligen har han rätt. För svenska LO-medlemmar har vägen gått åt motsatt håll, från landet och beroendet av bönder, godsägare och brukspatroner in till städerna och friheten i den fasta anställningen i fabriken och på kontoret.
Statarfamiljen
Bilden av statarfamiljen i solglasögon och med barnvagn som är på väg tillbaka till jobbet efter den första betalda semesterveckan förklarar en stor del. Det var fotografen Gunnar Lundh som tog den och den ingår i den sociala fotobildboken, Statare i bild, utgiven till Svenska Lantarbetareförbundets jubileum 1948. För arbetarförfattaren Ivar Lo-Johansson, som skrev och layoutade var det målgången i det stora projektet som han drev ihop med facket: Att avskaffa statarsystemet.
I en bildtext skriver Ivar Lo-Johansson: ”En ny tid hade brutit in. Oxarna var borta. På fälten tuffade traktorerna. Statarkynnet hade också förändrats. Blicken höjdes. Efter maskinernas insteg tystnade skriken på de stora gods?fälten. Motorknattret hade avlöst oxhojtet.”
Ett drygt halvt sekel senare har traktorn som frihetssymbol tjänat ut. En viktig fråga är vad som kommer efter.
– Jordbruksproduktion skiljer sig från annan. Det måste ske i samklang med naturen, säger Gunnar Lindstedt.
* Tror du på global handel med mat?
– Nej, det gör jag inte. Man ska odla och sälja mat lokalt. Jag kan inte förstå varför alla företag måste bli globala exportörer. Varför kan man inte bli en bra lokal producent? Jordbruk är inte som annan produktion. Den utgår från naturens kretslopp.