[Ur nummer: 03/2009] – Jag är ett offer, säger Lusen.
– Du är ett offer, säger vi.
– Jag är offer.
– Visst är du ett offer.
– Jag är ett offer.

Så där håller vi på en stund på morgonen för att komma igång med arbetet. Det är kul att mobba Lusen lite, det sker i all välmening. Vi kallar det för kamratskap. Ibland kan vi variera oss.- Det är inget fel på mig, säger Lusen.

– Du snor våra idéer, säger vi.
– Jag är som jag är.
– Du är en parasit.
– Jag är som jag är.

Lusen är en ordning i klassen insekter. Han är en ektoparasit. Det har inget med att han är äkta att göra. Ektos är grekiska och betyder ute, utanför. Det är på utsidan av oss som lusen lever, liksom alla andra ektoparasiter. Dessa måste skiljas från inre parasiter som är farliga och tar ifrån oss vår näring. Exempel på det senare är masken.
Lusen är ingen mask. Han är en ektoparasit. Han kliar och är besvärlig, det ska inte förnekas, men man måste ändå känna till den här skillnaden för att förstå vår morgonbön.
Lusen spanar in företeelser.
Lyssnar på våra tankar.
Lever på ett skört strå.

– Jag har ingen egenskap som är fel, säger Lusen.
– Du är en blodsugare.
– Det är sådan jag är.
– Du snor våra idéer.
– Det är sådant jag gör.

Det handlar om ordning. Vi har insett att Lusen blivit offer för en speciell ordning av vilken vi själva är en del. Det har inget med hans personlighet att göra, det är ingen egenskap hos honom.

Han är helt enkelt ett offer. Det är som feministen Kajsa Ekis Ekman i Dagens Nyheter skrev: Horan och madonnan är inte kvinnliga egenskaper, utan manliga tankar.
Det är ingen mening att säga till Lusen att han ska rycka upp sig och inte vara så beroende. Han är ett offer och i det finns en revolutionär potential.