Har inte folk i allmänhet vattenklosett i Sverige? Eller vill de visa hur renskurade just deras är?

[Ur nummer: 03/2009] Någon klok person sa: ”Glömskan är utvecklingens moder.” Det handlade om att man helt enkelt lätt glömmer sånt som hände bara för några år sedan. Stora organisationsförändringar på arbetsplatser glöms i ett huj. Och så kan nya konsulter få jobb och gamla misstag upprepas eller nya uppfinnas till stor smärta för många.
Så där är det förstås rent privat också. Hur många barn skulle inte blivit ofödda om fler mödrar kom ihåg hur det var förra gången? Hur många har inte förbannat sin glömska när stampvärkarna har satt in som värst. Och då är det ju så dags.

Precis samma sak är det med bostadsbyte! Jag kunde naturligtvis ha bläddrat fram en sex år gammal Mål&Medel och läst om alla våndorna förra gången. Men nejdå, glatt och otvunget kastade jag mig över formulären på den stora bytesajten och ännu gladare tog jag emot beskedet att 1272 objekt motsvarade mina önskemål. 1272! Av dem måste det ju finnas minst en som genast ville byta med oss!
Det fanns det också. Första mailet damp in efter fem minuter. Bara det att objektet i stort sett inte motsvarade ett enda av våra önskemål. För många rum, för många trappor, för hög hyra. Men en tydlig desperation mellan raderna. ”Vi kan kanske byta direkt!” Jag avböjde artigt och förklarade att katterna knappast klarar fem våningar i en kattrappa. Både värden och byggnadsnämnden kan dessutom ha invändningar mot konstruktionen.

Jag började ana ett vagt igenkännande. Som en första rejäl sammandragning. Men det fanns ju fortfarande 1271 kvar. Redan efter de första hundra fann jag att det hänt en del på sex år. Mer facebook, mer bloggande, fler digitalkameror har helt enkelt gjort folk kaxiga. Det som förr sades enkelt och kärnfullt i en liten ruta svämmar nu över skärmen och visas i oändliga bildserier. Motiven varierar, från balkongräcken ur tre vinklar till närbilder på husdjurens matskålar och den lilla lampan på frysen.
Fast mest är det möbler. Efter en stund tror man sig flyttad till Blockets avdelning för beg möbler. Antingen är folk väldigt trångbodda eller så har de helt enkelt burit in alla sina möbler i vardagsrummet för att visa hur mycket man kan få plats med. En del har burit ut också. Visar en gerbera på ett ensamt soffbord på ett nyputsat jättegolv och tror inte jag fattar att bytet är en ren spekulation som de vill ha pengar under själva bordet för. De märkligaste bildvalen är dock toaletterna. Alltså inte vyerna över badrum utan närbilderna på helt vanliga toalettstolar.

Har inte folk i allmänhet vattenklosett i Sverige? Eller vill de visa hur renskurade just deras är? Det är väl i så fall inte så konstigt, ingen är väl så korkad att den visar en skitig toa i sin bytesannons? Ja, det skulle väl vara vi i så fall för jag en känsla av att vissa utrymmen vid golvet just där silverfiskarna byggt sina bon inte går att få rena. Vår toa fyller 50 i år, den gör av med mer vatten per spolning än en hel uppgång i ett modernt bostads?område gör på en vecka och är naturligtvis väl värd att visa. Men kanske inte just på en bytessajt om man vill ha något annat i stället.
Och sen då? Jodå, det är precis som första gången. Ont då och då, alldeles förbannat ont, men krystvärkarna långt borta. De 1272 har för tillfället krympt ihop till 111 och av dem bara ett enda möjligt direktbyte. Visserligen en våning för högt men katterna får väl lära sig. Å andra sidan har inte innehavaren svarat på mina tre mail. Det ena mer desperat än det andra.

Hur sjutton kunde jag glömma hur det var?