– I Holland tjänade jag en tredjedel av de holländska arbetarnas löner, resten gick till bemanningsföretaget. För att dra ner på kostnaderna bodde vi sex till åtta personer i en husvagn, berättar polacken Daniel Zwolinski.

[Ur nummer: 03/2009] Han stod ut i nio månader i Holland, sedan sökte han jobb i Tyskland, eftersom det var närmare hem. Men där var det inte bättre, snarare sämre. På det stora tyska köttföretaget, Essen Fleisch, jobbade han tolv timmar per dag sex dagar i veckan. Först när han kom till Danmark blev det bättre.
Den europeiska köttsektorn är en låglönesektor med många migrantarbetare, osäkra jobb och upprepat arbete på fabriksgolvet.

Hög brottslighet
– I ingen annan sektor i Europa finns så mycket kriminalitet. Detta försöker vi förändra. Sektorns image måste förbättras, säger regionalsekreterare Harald Wiederhofer i EFFAT, den europeiska delen av IUL.
I Tyskland är lönerna låga inom köttsektorn, eftersom den i stort sett är oorganiserad. Den består av ett fåtal stora företag och många små och medelstora som satt i system att använda sig av inhyrd arbetskraft, så kallade kolonnarbetare.

Helt utan trygghet
Efter att den europeiska arbetsmarknaden utvidgats till nya länder har villkoren för kolonnarbetarna försämrats. Stora grupper av migranter från Östeuropa har tvingats in i ett system helt utan trygghet.
– Vi har två problem. Det ena är att EU-domstolen har beslutat att det inte finns någon rätt till lika lön för lika arbete. Det andra är att det inte är tillåtet att genomföra stridsåtgärder för att tvinga igenom lika lön för lika arbete. Följden av det här blir social dumping, säger Harald Wiederhofer och fortsätter.
– Vad vi behöver göra är att pressa politiker i EU så att de skapar nya lagar. Det är politiker som stiftar lagar, domstolarna tillämpar dem.
Representanter för holländska, belgiska och norska facket berättar på konferensen om sina erfarenheter av att reglera bemanningsföretagen. Det har skett genom avtal med seriösa företag, listor och bättre möjligheter till myndighetskontroll.
Det belgiska facket förespråkar en modell där lägstalönerna i avtalen blir allmänförklarade i lag. Om fler EU-länder valde denna väg skulle det, enligt belgarna, kunna vara en lösning, men det kräver politiskt stöd och det finns för närvarande inte. Tyskland är det land som framförallt är i behov av lagstadgade minimilöner, men där finns inte någon politisk majoritet för en sådan förändring.