– Livs tror inte att lönesänkningar är ett sätt att rädda jobb, säger förbundsordförande Hans-Olof Nilsson i en kommentar till frågan om Livs skulle kunna tänkas följa IF Metalls exempel och teckna ett permitteringsavtal om kortare arbetstid och därmed minskad lön.

[Ur nummer: 03/2009] Det var den 2 mars som IF Metall slöt en krisöverenskommelse med de största arbetsgivarna som innebär en möjlighet att minska arbetstiden ned till 80 procent vilket i sin tur innebär minskad lön och andra ersättningar. Förbundsledningen hoppas på så sätt hejda den galopperande arbetslösheten bland metallarbetarna och beskriver situationen som ett undantagstillstånd inom industrin. Det finns en överhängande risk att cirka 25 procent av Metalls medlemmar står utan jobb till sommaren om inget görs.
 
– Lönesänkningar är dock inget vi ser som ett alternativ för att rädda jobb. Oftast leder det bara till att man förlänger pinan och i slutändan riskerar man istället att de som blir arbetslösa får ännu lägre ersättning från a-kassan än om man hade arbetat full tid fram till arbetslösheten. Tittar vi oss omkring i världen så är receptet med lönesänkningar prövat i många länder med svaga fackföreningar och utfallet är inte speciellt upplyftande för de anställda, säger Hans-Olof Nilsson.
 
Han är samtidigt mycket kritisk till att den borgerliga regeringen inte tar sitt ansvar och satsar på att drabbade människor ska kunna utbilda sig och gå vidare till andra yrken. 
 
– Det enda som kan hjälpa är om den nuvarande regeringen beslutar sig för att släppa till pengar för utbildning och rena permitteringslösningar med full lön så att i grunden livskraftiga företag kan ”övervintra” den här efterfrågekrisen.
 
Han menar att oviljan att hjälpa till är ett led i regeringens långsiktiga strävan att skapa en underklass som är tvungen att jobba för vilka löner som helst. Det första steget var att sabotera a-kassan och lägga högst avgifter på dem som är mest utsatta för arbetslöshet.