Trots år av lönsamhet läggs Norrboda korvfabrik ner

De är mycket stolta över den korv de tillverkar. De lägger ner sin själ i arbetet. Korvens signum är tärnat späck och traditionell rökning. Det är ett lyckat koncept. Korvfabriken i Nässjö går med vinst. Trots det ska den läggas ner. Så kan det gå när man ingår i en stor koncern.

[Ur nummer: 03/2009] De är bara sju personer som ansvarar för produktionen av 600 ton rökt korv om året. Flera av dem har jobbat länge inom företaget: Bernt Petersson i 42 år, Solgerd Lundh i 40 år, Leif Petersson i 32 år och Petra Nusko i sex år. Tillsammans har de med andra ord jobbat 120 år inom samma företag.
Norrboda charkfabrik är en välskött anläggning. Det känns att den är ompysslad och värnad om. Lokalerna är rymliga, väggar är vitkaklade och det är högt i tak och gott om ljusinsläpp. De anställda städar hela fabriken själva, även matsal och kontorsdelen. Det har de alltid gjort. Fast det har blivit tuffare med åren då de blivit allt färre, som flest har de varit tretton anställda.
Norrbodakorven är anrik. Den började tillverkas för 80 år sedan. Under årens lopp har ägarna kommit och gått. Idag är det den finska koncernen Atria som äger anläggningen och det har blivit en riktig nitlott.

Säljer på sitt goda rykte
När jag besöker korvfabriken i mitten av februari så har det hunnit gå drygt en månad sedan de anställda fick beskedet om nedläggningen. De är fortfarande upprörda även om beslutet inte kom som någon chock. De hade länge tyckt att det var illavarslande att investeringar uteblev och att marknadsföringen av deras korv i stort sett varit lika med noll. Ändå har den sålt bra mycket tack vare sitt goda rykte.
– Problemet är att Atria som äger fabriken måste spara. Något måste göras för att aktie?ägarna ska bli glada, säger Bernt Petersson som jobbat längst på fabriken.
Koncernens sparplan blev känd efter julhelgerna. Ett 90-tal personer varslades om uppsägning. Produktionen i Nässjö ska flyttas till koncernens anläggning i Borås som har överkapacitet, vilket kostar pengar. De anställda i Nässjö får inte följa med utan sägs upp.
Värst är det för de två kvinnorna på fabriken: Solgerd Lundh och Petra Nusko. De har precis fyllt 57 respektive 53 år. Det som nu uppfyller dem är att hitta en annan försörjning, inte lätt i deras ålder utan utbildning.
– Det är tråkigt med nedläggningen. Det känns för djävligt om jag får säga det ordet. Mer och mer jobbigt blir det ju närmare stängning vi kommer. Det är så jag känner. Jag har trivts väldigt bra här även om jobbet är ganska så monotont, säger Solgerd Lundh.

Blivit färre och färre
Hon får medhåll av Petra Nusko. Hon var tidigare tennsmed. På grund av en arbetsskada, tennisarm, var hon efter 15 år tvungen att omskola sig.
– Jag var glad när jag fick jobbet här och trodde att jag skulle kunna arbeta fram till pension men så blev det tyvärr inte.
Hon tror inte att det kommer att bli lätt att hitta ett jobb som hon kan klara av med sin värkande arm. På korvfabriken har det gått bra tack vare att det är ett självständigt jobb och att hon kunnat lägga upp sitt arbete efter hur mycket som kroppen klarar av, men hur många sådana jobb finns det?
Hon tänker också tillbaka på hur mycket som de haft att göra, hur de blivit färre och färre men gjort mer och mer.
– Jag trodde någonstans att om vi klarade att dra runt produktionen på så få så skulle vi få vara kvar. Jag tror inte de förstår hur mycket arbete vi faktiskt uträttat här.
De undrar nu alla hur det ska gå för fabriken i Borås att tillverka Norrbodakorven. De tror inte att koncernledningen förstått hur mycket arbete som det handlar om.
Själv blir jag vittne till med vilken omsorg kvinnorna putsar späck och lägger bitarna i stora rostfria kar, tätt tätt, med salt emellan för att sedan fylla på med lake. Späcket ska sedan stå och dra i flera veckor.
Det som de anställda själva gärna framhåller är annars fabrikens speciella rökar. Det krävs rätt mycket pysslande för att hålla de 30 rökarna igång.
Det är Bernt Petersson som ansvarar för rökningen. Han kör vagn efter vagn med korv in i något som ser ut som större skåp i tegel och med tjärade väggar. Tjäran kommer av röken och det är den som ger korven dess speciella smak, det går bokstavligen att säga att den sitter i väggarna. Idag är det få anläggningar som har en sådan kapacitet när det gäller rökning. Ofta går den till på konstgjord väg.
– Jag vet inte hur rökningen kommer att gå till i Borås. De har inte vår typ av rökar. Jag undrar hur vår korv kommer att smaka när Borås tar över produktionen. De har visst redan provkört den men de låter inte oss provsmaka. Man kan ju undra varför, säger Bernt Petersson och fortsätter:
– Smeten kan de få till men inte röken, även om de tror det. Utan riktiga rökar blir det aldrig samma smak.
Det är han som jobbat längst på fabriken. Rökarna är hans skötebarn och det riktigt lyser av yrkesstolthet när han visar mig runt och berättar hur det hela fungerar.
Han är inte ensam om att vara engagerad i sitt arbete. Hans arbetskamrater är minst lika stolta över det jobb de utför och korven som de tillverkar.
– Det händer ganska ofta att vi får påringningar från nöjda kunder. Rätt så nyligen var det en äldre man som ringde. Han hade ätit vår korv i alla år. Han hade länge tänkt ringa och berömma oss. Nu hade han äntligen kommit sig för det. Tyvärr var jag tvungen att berätta att fabriken skulle läggas ner och att korven skulle tillverkas på annat håll. Han tyckte att det var fullkomligt vansinnigt, säger Leif Petersson som jobbar ute i expedition och ansvarar för in- och uttransporter.
Det är fascinerande att följa honom och de andra under arbetets gång. Alla är de självgående och ansvarar för olika arbetsområden. Förutom platschefen, Christer Wennerholm, är det ingen som bossar över dem och kollar att de sköter sig.
Alla fyra bor i Nässjö och jobbar dagtid på fabriken, har alltid gjort det. Tidigare var det mycket övertid men så är inte längre fallet. Förr hade de också ett bredare sortiment. Förutom korv gjorde de även produkter som sylta, isterband och pölsa. De konstaterar att tillverkningen koncentrerats till olika anläggningar som har olika inriktningar inom koncernen. Idag är det bara korv, smal och tjock, som gäller på fabriken i Nässjö. Två sorters smet kör de, original och light.

Vann chark-SM
De har även tagit fram nya recept, som lökkorven som de vann chark-SM med.
– Det var en anställd som tog fram receptet. Vi ville börja tillverka den efter denna framgång men det fick vi inte. Då skulle vi ha konkurrerat med företagets anläggning i Halmstad, berättar Leif Petersson.
Ingen kan klandra dem för att inte ha gjort sitt yttersta. Ställt upp i tid och otid. Någonstans fanns också en förhoppning att det skulle rädda kvar fabriken och trygga sysselsättningen.
Atria har visat sig vara ett mycket snålt företag. Varken Bernt eller Leif har blivit erbjudna avtalspension fast de bara har ett halvår respektive ett och ett halvt år kvar till pension. Det svar de fått är att det inte är förenligt med Atrias policy. Istället får de nu stämpla fram till pension, något nytt jobb i deras ålder lär vara svårt att få i dessa tider.
– Det känns inget vidare. Jag hade föredragit ett bättre slut efter 42 års arbete på samma företag, säger Bernt Petersson.