Fackklubbar saknas på fyra av Danish Crowns sex arbetsplatser i Sverige

Danish Crown har tagit steget över sundet och köpt slakterier, charkfabriker och byggt k-pack. Från att ha haft lokalt förankrade arbetsgivare har de svenska fackklubbarna fått en global spelare, världens näst största fläskproducent.

[Ur nummer: 03/2009] – Det känns minst sagt lite ovant, säger Hans Axelsson, klubbordförande på KLS i Kalmar. Vi håller på att förbereda oss på att bilda ett koncernfack, men först behöver vi få den lokala fackliga organisationen på plats.
Slakteriföreningen KLS köptes upp av Danish Crown hösten 2007. I köpet ingick Gamlestadens charkfabrik i Göteborg. Samtidigt köptes Ugglarps slakteri i Skåne. Charkfabriken i Malmö ingick och en majoritetspost i nötslakteriet Team Ugglarp i Hörby som också slaktar boskap från Scan.
Dessutom satte Danish Crown igång ett bygge av en helt ny fabrik i Jönköping där man ska packa kött till butikskedjorna Willys och Hemköp. Enligt kunden Axfood är den fullt i klass med Hilton i Västerås där Icas kött packas.

”Ett steg i taget”
K-packen i Jönköping kördes igång i januari och hör till Livs avd 9 Linköping. Lokalombudsmannen Sune Stålebro säger att han och det regionala skyddsombudet kommer att besöka fabriken den 29 februari för att informera om Livs och börja arbetet med att dra igång en fackklubb.
– Vi får ta ett steg i taget, säger han. Fortfarande är många anställda av bemanningsföretaget Lernia.
Efter Danish Crowns intåg måste den svenska branschkartan ritas om. De tre största och helt dominerande köttföretagen är utlandsägda: finska HK Scan, finska Atria och danska Danish Crown. Det innebär att det svenska facket är beroende av internationellt fackligt samarbete för att få inblick i företagens strategiska beslut.
På Ugglarps slakteri i byn med samma namn, några kilometer utanför Svedala, är klubbstyrelsen positiv till utvecklingen.
Marcus Andersson, ordförande i Livsklubben, ser möjligheter med att ha en stor och branschkunnig ägare. På Ugglarps slaktar och styckar de bara gris. De är cirka hundra anställda. Än så länge har inte den nye danske ägaren märkts så mycket.

Många aktiva på Ugglarps
– Klubbstyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp som har varit i Kalmar och talat med KLS-klubben och de ska komma ner och besöka oss. Det finns ingen klubb på Team Ugglarp i Hörby med uppskattningsvis ett 50-tal anställda. Om det finns någon fackklubb på fabriken i Göteborg vet jag inte, säger Marcus Andersson som jobbat tio år på företaget.
Ugglarps är lite av en facklig solskenshistoria. Från att under en lång tid inte ha haft mycket aktivitet har det vänt. Nu är de tio stycken som är förtroendevalda, och det märks på stämningen när vi går runt – det är skyddsombud på alla avdelningar, det är styrelsemedlemmar som morsar. Det finns till och med en som jobbar med fackliga-politiska frågor.
Hur har de burit sig åt för att skapa facklig aktivitet på Ugglarps? Det är en viktig fråga. Om det ska bli ett starkt koncernfack behövs klubbar på alla arbetsplatser.
Michael Bengtsson, vice ordförande, jobbar i utlastningen och talar om snöbollseffekten. När han började jobba blev de två som ville engagera sig fackligt och det tog fart. De fick fler med sig.
Att börja i det konkreta och inte skena iväg verkar vara deras motto. Arbetsmiljön är en bra fråga att utgå i från.
Patrik Malmström, som är styckare sedan 19 år tillbaka och har jobbat vid Ugglarps sedan 2001, säger att det är viktigt med rotation. Han har klarat sig utan skador.
I indrivningen och stallet jobbar Anders Lund som är lite intresserad av det koncernfackliga. Han har inget problem med att förstå danska. Han är heller inte så imponerad av det danska facket.
– Deras anställningstrygghet är dålig. Arbetsgivaren kan sparka folk hur som helst. De har bra a-kassa som trygghet. Jag tror att det är hundra procent av lönen i början, men jag skulle ändå inte vilja ha det så. Pengar är inte allt. Man vill ha trygghet där man jobbar, säger han.

Svalare hos ledningen
Livsklubben är inrymd i en liten skrubb intill omklädningsrummen, det är varmt och Michael Bengtsson klagar. Det är svalare uppe hos ledningen på andra våningen.
När skyddsombudet, Kalle Karlsson, sluter upp går vi också upp dit. Marcus Andersson säger att det ska vara okej om vi lånar ett av kontorsrummen.
Fortfarande är kyla ett stort arbetsmiljöproblem. Den nya tekniken med konsumentförpackat kött, som har lång hållbarhet i butikshyllorna, gör att temperaturen i köttet måste sänkas. Den får inte överstiga 3 grader. Efter krav från kunden, Hilton, har det investerats i både chockkyl och en kyltunnel på utlastningen. Kylan ihop med tunga lyft och upprepat arbete sliter på kropparna.
Kalle Karlsson säger att det finns en gräns.
– Om vi inte kan bemästra kylan som ett arbetsmiljöproblem så kan vi inte heller åta oss vissa kravspecifikationer.
Han har problem med ryggen, andra har onda handleder och knän. Kylan ställer till mycket. Ackordet har de fått bort. Nu har de ett visst antal bitar som de ska stycka.
– Man kan nog säga att det är ett dolt gruppackord, men det är ändå en förbättring, säger Kalle Karlsson.
De jobbar sex timmar med kniv och klarar det med rotation. Det är inte ”knivfritt” som är viktigast utan att få omväxling i arbetet så att belastningen på musklerna minskar.
Men styckningen är inte det tyngsta jobbet. I utlastningen där Michael Bengtsson arbetar är det ännu värre.
– Vi lyfter 20 ton per dag, säger han.
Det är 4 grader i utlastningen. Det ska komma en välbehövlig investering i ny pallningsmaskin och linje under 2009.
De konstaterar att hela branschen är tung. Och att det behövs investeringar och att det är positivt att ha en kapitalstark ägare.