[Ur nummer: 03/2009] Alla som är engagerade i politik och/eller facklig verksamhet, eller har planer på att bli det, borde läsa denna klarsynta och välkomponerade bok.
Den bygger på verifierbar fakta och författarens minnesbilder från drygt tio år i maktens innersta rum. De flesta av dessa var hon som bekant Anna Lindhs pressekreterare.
Det är en sorglig historia. Men här finns även ett ironiskt, även självironiskt, förhållningssätt och humor av svart slag. Genom drastiska och ibland tragikomiska ögonblicksbilder, den ena mer beklämmande än den andra, visar författaren hur individens väg till politisk makt handlar mindre om ideologi och sakfrågor än om konsten att bygga varumärke och positionera sig.
Somligas etiska kompass verkar snurra vilt under kampen för att få utöva makt (ofta på ”fienders” bekostnad) och på köpet få privilegier och god ekonomi. Med andra ord politik som Fia med knuff, Svarte Petter eller Domino. Oavsett det gäller hanteringen av Estonia, tsunamikatastrofen, utvisade egyptier eller ministerutbyten efter medieskandaler.
Det är fascinerande men skrämmande att läsa om vilka förnedrande uttryck, ibland säkert omedvetna, som maktens arrogans kan ta sig och om hur makt korrumperar.
Genom att rekonstruera medialt uppmärksammade händelser skildrar Franchell också hur symbiosen mellan politiker och medier får negativa konsekvenser för politiken och för demokratin.
Väninnorna då?
Eva Franchell lämnar egentligen inte ut något privat om vänskapen med Anna Lindh. Det har nog heller aldrig varit meningen. Vilket jag är tacksam för.

Boktitel: Väninnan. Rapport från Rosenbad
Författare: Eva Franchell
Förlag: Albert Bonniers