Viktigt att lyfta fram den
nordiska fackliga modellen

Avtalsrörelserna i Finland och Sverige löper parallellt. Avtalen löper ut vid samma tidpunkt – den sista mars 2010. När allt fler arbetsgivare är gemensamma uppstår frågan om det går att samordna de fackliga kraven och driva dem på var sitt håll.

[Ur nummer: 04/2009] Tillsammans med den finländska internationella sekreteraren Henri Lindholm åker vi till Fazerkoncernens fabriksområde i en förort till Helsingfors. Där ligger tre stora fabriker: en för kex, en för bageri och en för konfektyr. Fabrikernas historia säger en hel del om den fackliga utmaningen över nationsgränserna.
Kexfabriken är inte längre kvar i Fazer-koncernens ägo. Den är såld till transnationella Kraft som är en global spelare och marknadsledande inom en lång rad branscher, bland annat kex och konfektyr. Förutom kexfabriken i Helsingfors äger Kraft svenska Marabou och norska Freia. Den koncernfackliga samordningen görs av en norska i Oslo. (Se intervjun med Bente
Løvaas från norska Livs på sid 14-15.)

Multinationellt företag
På vägen till konfektyrfabriken passerar vi brödfabriken som hör till Fazer Bageri med tillverkning i Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen och Sverige. Det är inte ett globalt företag. Det är multinationellt. Förra året köpte Fazer Bageri Lantmännen Färskbröd i Sverige med omkring 1000 anställda. Fusionen håller på att genomföras. Folk kommer att sägas upp. Bageriet i Göteborg är redan nedlagt.
Vi stannar framför Fazer Konfektyr. Ägarfamiljen, Fazer, är finlandsvensk och det går att tala svenska med receptionisten. Under några år skapades ett gemensamt konfektyrbolag mellan svenska Cloetta och Fazer. Men samarbetet sprack.
Fazers varumärken är välkända på båda sidor om Östersjön. Det är Ögonkakao (som från början var svenska Mazetti), Geisha, Tutti Frutti och Dumle. Fabriksbutiken är ett populärt utflyktsmål för Helsingforsborna. Gamla förpackningar i montrar väcker chokladminnen.
Vi ska träffa Arja Launamo som är huvudförtroendeman. Det är ett uppdrag som kan sägas motsvara vår klubbordförande, men inte riktigt. I Finland har bara en person rätt att utföra fackligt arbete på arbetstid. Han eller hon är dock inte ensam om att ha ett fackligt uppdrag, eftersom det finns skyddsombud som har en stark ställning på arbetsplatsen. Arbetsplatsklubb finns inte i riktigt samma mening som i Sverige.
Å andra sidan görs inte heller lokala överenskommelser om utläggning av lönepotter. Avtalsförhandlingarna förs centralt. Det finns ett system som kallas allmängiltigförklaring av avtal och innebär att avtalen blir lagligt gällande för samtliga arbetsgivare och arbetstagare inom ett avtalsområde. För att det ska ske krävs att fackförbundet har en organisationsgrad på över 50 procent. Och det har finska Livs.
Att förhandlingssystem och avtal skiljer sig åt i olika länder är ingen nyhet. Det som är intressant är det som förenar och det har blivit allt mer i takt med att företagen växer över nationsgränserna.
Arja Launamo var linjeförare i produktionen på kexfabriken innan hon blev facklig huvudförtroendeman. När kexfabriken såldes flyttade hon över till konfektyrfabriken. Där är de stadigvarande 240 stycken i produktionen. Under högsäsong tas 170-180 säsongsanställda in. Det har skett en automatisering av produktionen, men fortfarande finns en hel del plockjobb kvar vid linjerna. Det finns problem med belastningsskador.
Hon har varit förtroendevald på heltid i tolv år, har suttit i finska Livs styrelse, haft en plats i Fazers koncernfack och Fazers europeiska företagsråd, EWC.

Ser många fördelar
I ett antal frågor kan hon se fördelar med ett nordiskt samarbete. En sådan är utbildning av förtroendevalda inom det koncernfackliga samarbetet. Det finns en nordisk facklig modell som förenar och behöver lyftas fram. Ett annat område rör bemanningsfrågor som är ett växande problem i Finland.
* Finns det goda exempel i de olika nordiska länderna som de fackliga kan dra nytta av och peka på?
– Ja, det gör det säkert, men det kom aldrig fram inom företagsrådet. Jag tror att vi skulle behöva hjälp av förbunden i Sverige och Finland för att lyfta fram det. Vi skulle behöva bättre koordinering.
Hon berättar att det ett tag fanns ett givande utbyte av erfarenheter mellan finska Livs Helsingforsavdelning och svenska Livs Stockholmsavdelning, men att det har kommit av sig.
* Finns det krav som fackförbunden kan enas om i de olika länderna för att öka trycket på arbetsgivaren i avtalsrörelsen?
– Utan vidare. För oss är det till exempel en stor fråga hur äldre ska kunna jobba kvar till pension. Det har kommit ett förslag om att höja pensionsåldern från 63 till 65 som vi protesterar mot. Den verkliga pensionsåldern för en industriarbetare i Finland är 59,4 år.