[Ur nummer: 05/2009] Allt sedan debuten 1999 med Den upplysta stigen har Kjell Eriksson, trädgårdsmästare från Uppsala, befunnit sig i deckarförfattarnas toppskikt. Han konstruerar bra mordgåtor och har flyt i berättandet. Han har också ett genuint samhällsengagemang. Han väljer motivkretsar bortanför de medelklassiga historier som annars dominerar den svenska deckargenren och därför blir hans miljöer och personer levande och trovärdiga.
Kjell Erikssons kriminalare, den ofrivilliga singelmamman Ann Lindell, är också en intressant och motsägelsefull människa. Hennes kamp för ett anständigt liv skildras med sådan insikt att man nästan tror att hon är av kött och blod – och man skulle vilja träffa henne för att förklara att livet faktiskt går att få ihop och att kärlek finns.
Att Ann Lindell, i den nionde romanen i serien som inte är en serie men bör läsas som en sådan just på grund av Ann Lindells personliga utveckling, därför blir så vettlöst förälskad i en mystisk journalist att hon tappar en del av sin professionalism när han blir misstänkt för delaktighet i ett mord på en hemlös, är sålunda både logiskt och trovärdigt.
Parallellt med mordutredningen i Uppsala skildras hur journalisten, som försvunnit utan att ge Lindell någon förklaring, brottas med moraliska och etiska frågor med kopplingar till ett annat brott i ett annat land. Perspektiven på rätt och fel, och tro och hopp och kärlek, skiftar därigenom på ett stillsamt överraskande och kanske utmanande vis.

Boktitel: Svarta lögner, rött blod
Författare: Kjell Eriksson
Förlag: Ordfront