Livs nya programskrift lyfter frågor om hunger och klimat

Kan vi äta oss till en bättre värld? Ja, det är klart att vi kan. Människor svälter. Stadigvarande går över 800 miljoner människor hungriga. 100 nya miljoner har tillkommit. Det globala livsmedelssystemet fungerar inte.

[Ur nummer: 05/2009] Det enkla svaret på frågan är alltså helt enkelt: ja. Det svåra svaret kräver en annan fråga – hur ska det gå till?
Några grundläggande vägval pekas ut i Livs näringspolitiska program Du sköna nya värld…? Det behövs mer mat. Jordens befolkning kommer att ha ökat från 6 till 9 miljarder år 2050.

Positiv till genteknik
Livs tror att vi får mer mat genom bättre storskalig industriell produktion. Det är också på det sättet vi får en bärkraftig ekologisk omställning. Gentekniken är man ganska positiv till. Det är de stora volymerna som måste produceras på ett nytt sätt. En begränsning av vårt köttätandet kommer att krävas. Det är bra med bete i öppet landskap och mindre bra med kraftfoder.
Livs tar ställning mot att producera biobränsle på åkrar där det skulle gå att producera matgrödor och man väljer att understryka sitt ställningstagande med samma värdeladdade ord som FN:s särskilda rapportör om rätten till mat, Jean Ziegler: ”Att producera biobränslen idag är ett brott mot mänskligheten”.
Det har inte blivit färre hungriga idag än för ett halvår sedan. Det är bara medias fokus som har flyttats från de fattiga ländernas försörjningsproblem till vårt egen akuta industriella problem. Vår bilindustri har kollapsat på grund av global efterfrågekris.
De lösningar på svåra problem som pekas ut är kollektiva. Livs är som fackförbund övertygat om att förhandlings- och avtalsmodellen är det bästa sättet.
Det är så löntagarna får inflytande. Det är så de svåra frågorna kan ställas och lösas, mellan tydliga parter som gemensamt tar ansvar.

Las ifrågasätts
Livs påstår till och med i ett kapitel att man är berett att luckra upp en av arbetsmarknadens hörnpelare, lagen om anställningsskydd, LAS, och ersätta den med dansk flexicurity, men det är under förutsättning att hela danska reformen genomförs: Anställningsskyddet minskar. Turordningsreglerna upphör (men uppsägning får inte ske på osaklig grund). I utbyte får facket höjda ersättningsnivåer och utbyggd a-kassa.
Samtidigt genomförs en kraftfull satsning på aktiva arbetsmarknadsåtgärder, i första hand utbildning, som samhället garanterar.
Det påpekas att den danska vägen är långt ifrån billig. Den kostar skattebetalarna nästan dubbelt så mycket räknat som andel av BNP som den svenska.