”Chaufförer börjar se sig om efter andra jobb”
Returpack tar över en allt större del av drickabilarnas arbetsuppgifter
– Vi är en utdöende art, det känns så allt mer. Chaufförer börjar se sig om efter andra jobb. Så har det inte varit tidigare, säger Mikael Valberg, utkörare på Coca-Cola i Jordbro.
[Ur nummer: 06/2009] Först avskaffades återfyllningsflaskor som kördes tillbaka, diskades och fylldes på nytt. Sedan tog Ica över distribution till sina egna butiker. För Cola innebar det ett tapp på 25 procent.
Nu kommer nästa slag. Returpack har byggt ut fabriken i Norrköping, investerat i nya maskiner och egna miljövänliga sopbilar som hämtar upp tomgodset från de stora butikerna och kör det till egna mellanlager och sedan vidare till Norrköping.
Återtaget av tomgodset har varit en viktig parameter i Coca-Cola-chaufförernas ackordslönesystem. De behöll det gamla Ackord 86 efter att Carlsbergs och Spendrups hade övergivit det och kunde under några år dra nytta av att konkurrensen om tomgods minskade.
Ackord på gott och ont
Mikael Valberg och tre andra Cola-chaufförer försöker tillsammans med Johan Claesson, ordförande i koncernfacket, dra igång diskussionen. Något måste göras. Ackordet har varit på gott och ont. Det har gett möjlighet att tjäna bra med pengar, men också inneburit många obetalda övertidstimmar.
Torbjörn Claesson, utkörare från Göteborg, har samlat lite fakta.
– När Carlsbergs chaufförer övergav ackordet 2004 gjorde vi på Cola en enkät bland våra medlemmar som visade att 55 procent ville behålla ackordet. Nu är vi övertygade om att opinionen har svängt. Anledningen är mycket enkel. Vi kommer helt enkelt att förlora de stora volymerna av tomgods.
År 2012 är Returpacks system för återtagande av tomgods fullt utbyggt över hela landet. Då hämtar deras sopbilar allt från de stora butikerna.
Peter Ljungqvist, utkörare från Jönköping, säger att deras situation redan är ohållbar. De tjänar inte längre på ackordet, men har fortfarande arbetsdagar på 10, 11 eller 12 timmar. De långa arbetsdagarna syns inte eftersom arbetstidsmåttet är åtta timmar.
– Vår depå ligger nära Spendrups. Vi ser ju hur deras chaufförer jobbar. De börjar klockan 5 och är tillbaka klockan 14. Så borde vi också göra. Det är det enda rimliga.
Spendrups chaufförer har ett lönesystem med 80 procent fast lön och 20 procent rörlig. Carlsbergs har ett liknande. Det är bara Coca-Cola som behållit gamla Ackord 86.
Fortfarande finns chaufförer som tjänar pengar på det. För Mikael Valberg i Stockholm är det möjligt, men han säger att det kräver allt mer och det blir allt svårare.
För Mattias Lundquist från Västerås är volymminskningen av tomgods ett plågsamt faktum.
– På tisdagar har jag en tur som är 42 mil. Den går från Västerås till Örebro och in i Bergslagen till Hällefors och sedan tillbaka igen. Det är många timmar på vägarna och ackordet ger inte mycket eftersom tomgodset så gott som försvunnit.
Hur ska problemet beskrivas? Ett sätt är att jämföra Mattias Lundquists arbetsdag med Markus Valbergs. Det är en jämförelse mellan två arbetssituationer – före och efter Returpacks inträde.
Rader med tomgods
På depån i Västerås är det lugnt klockan 7 på morgonen. Förutom Mattias är Johan Smedberg kvar. De andra har åkt. Johan har ett extra släp med dricka som han ska köra ut och det tjänar han pengar på.
På golvet står några rader med lådor med tomgods, men det är mycket mindre än vad det brukar vara. Nedgången märks.
– Vi ses på E18, säger Johan.
Det är tio mil till Örebro och tar en timme och 15 minuter att köra.
– Minskningen av tomgodset märks på lönen, säger Mattias. Det är 3000-4000 kronor mindre i månaden. Nu tjänar jag runt 25000 kronor, men jag har fortfarande arbetsdagar på 9-10 timmar, det är lika många mil jag ska köra. Bilen är så gott som tom på vägen tillbaka.
Han undrar hur det kan vara effektivt ur miljösynpunkt? Det är samma volymer som körs ut. Var finns miljölogiken i det?
Att ha en lång arbetsdag, att köra många mil, men att inte tjäna några extra pengar på ackordet skapar en inre stress, säger Mattias.
– Jag vill bli klar, få möjlighet att gå hem i tid, att jobba åtta timmar per dag som alla andra. Vad är poängen med långa dagar om det inte ger mer pengar? Jag brukar jämföra det vi gör med skogsbruk. Vi får betalt per planta vi planterar, men det finns inte längre några plantor. Dem har någon annan tagit.
Vid Örebro ser vi Johans lastbil med släpet. Men vi kommer inte i kapp.
Första stoppet är Axfoods snabbgrossist för pizzerior i Örebro. Här finns inget tomgods. Vi åker vidare till stora Coop forum vid Lillån. Här brukade han hämta 20 pall tomgods och tjäna rejält med pengar. Nu har Returpacks sopbilar tagit rubbet.
Denna vårdag skiner solen och vägen till Nora är vacker. Men det är svårt att uppskatta. Han ska leverera ett kylskåp och ta med det gamla. Han ringer och frågar om det är tomt. Nej, det är det inte. Okej, då får det gamla stå kvar. 14 minuter är avsatt för leverans av kylskåp. Nu visar sig att dörren inte är tillräckligt hög. Kylskåpet går inte in på truck. Mottagaren vill inte lämna det på bryggan på grund av stöldrisken. Det måste läggas ner och dras med pirra.
Dubblerad tidsåtgång
Alltså måste Mattias göra en omklassning från kundklass 1 till 3, en dubblering av tiden, 28 minuter. Det görs på handdatorn.
Och så väntan utanför pizzerian i Nora på att klockan ska bli elva och att någon infinner sig för att ta emot leveransen av lite dricka och en behållare med kolsyra.
Därefter Statoil i Hällefors och en bowlinghall som tar tid, det är ingen som öppnar.
Klockan 12.20 är det dags för en halvtimmes matrast vid en sjö. Han har värmt maten i matlådevärmaren i förarhytten.
– En sådan här dag när man vet att man inte kommer att tjäna extra pengar på tomgodset vore det skönt att gå på fast timlön.
Han säger att friheten i jobbet också innebär avsevärda nackdelar. Det går inte att bestämma några tider efter jobbet. Han vet inte när han slutar. Det händer hela tiden saker, han blir sen för att någon inte är på plats för att ta emot godset eller för att det är trafikstockning eller vägarbete.
Dessutom vet han inte förrän klockan 14 dagen innan hur mycket dricka han ska leverera nästa dag. Hade han fått släpet idag hade det tagit två timmar mer. Men nu fick Johan det.
Klockan 16 är vi tillbaka. Turen var ovanligt snabbt, men det berodde på att vi hoppade över två stopp i Lindesberg, Kopparberg åkte vi inte till och inte heller till PK i Hällefors. Det blev ändå en lång dag. Mattias var på jobbet redan klockan 6.
Jämförelse med Mikaels
Mattias arbetsdag ska jämföras med Mikael Valbergs i Stockholm. Mikael går upp klockan 4 på morgonen för att hinna leverera så mycket som möjligt innan Stockholmstrafiken tjocknar. Jag möter honom klockan 9 i Hammarby sjöstad, där trafiken in mot stan står mer eller mindre stilla. Han har själv suttit i kö i Södertunnlarna i 45 minuter. Han är ändå nöjd. Bilen är full av tomgods.
– Jag har nio kunder kvar. Det är 31 lådor på flaket. Varje låda har aluminiumburkar i botten och sedan brätten och flaskor.
* Hur mycket tjänar du?
– Det är olika, men runt 30 000 kronor i månaden, men då jobbar jag 50 timmar i veckan. Jag har inte betalt för någon övertid. Men lönen kommer att minska när tomgodset försvinner och Returpack tar över. Och då försvinner också en stor del av motivationen.
Vill ha nytt lönesystem
Trots att han har full bil denna morgon vill han se ett lönesystem som det Spendrups och Carls?berg har med 80 procent fast del och 20 procent rörlig del. Det skulle alla tjäna på.
Nu har han nio ställen kvar. Sedan ska han tömma bilen.
Han blir inte klar förrän vid 15-tiden. Och då började han som sagt klockan 4 på morgonen.