Gemensamma minnen dokumenteras
Ett år efter nedläggningen av Scan i Kävlinge pågår arbetarnas forskningom den egna historien
Det har snart gått ett år sedan Scans anläggning i Kävlinge lades ned. Mycket kunskap samlades hos de som jobbade. Ett sätt att se till att den inte skingras när jobben går förlorade är att forska i den egna historian.
[Ur nummer: 06/2009] Det går mot kväll när jag kliver av tåget i Kävlinge. Alldeles intill stationen ligger Scans anläggning. En gång i tiden var det en stor arbetsplats, bredde ut sig över ett område som motsvarade 22 fotbollsplaner och som mest jobbade här 1100 personer. Nu är här tyst och stilla, fjärran från forna tiders intensiva aktivitet.
Jag styr mina steg åt det motsatta hållet, till Nordanväg och ett bostadsområde som rymmer arbetarkommunens lokal. Det är här som före detta anställda på Scan träffas en gång i veckan för att forska om sin tid på företaget.
Det var 200 anställda som förlorade jobbet när anläggningen stängde första augusti 2008. Fortfarande går många av dem arbetslösa.
Några deltar i en forskarcirkel. Från början träffades de dagtid men efter att flera fått jobb så har de flyttat sina möten till kvällstid. De är nio totalt som deltar i cirkeln och det är Marion Leffler som leder den. Hon är till yrket historiker, har doktorerat och även medverkat med artiklar i flera böcker och tidskrifter. Nu är hon projektanställd på ABF för att leda cirklar av det här slaget.
– Själva meningen med forskarcirkeln är att lyfta fram generell kunskap, berättar hon. Det vill säga kunskap som inte stannar på det personliga planet.
Sammanfattar varje möte
Det gäller att dokumentera det som kommer fram under cirkeln. Efter varje möte så gör hon en sammanfattning. Varje deltagare har också fått skriva ner vilka arbetsuppgifter som de har haft. Tanken är att låta arkivera det som kommer fram, och sedan lämna materialet till antingen arbetarrörelsens arkiv i Malmö eller i Karlskrona.
– Det här är viktigt för att utomstående ska förstå vilket arbete som utfördes. Om inte de som jobbat skriver ner vad de gjorde så kommer viktiga kunskaper att gå i graven med dem. Det vore också bra om fler anställda skickade sina berättelser till oss, säger Marion Leffler.
Hon berättar att det första delmålet är att få till en fotoutställning till hösten, med tonvikt på bilder på folk i arbete. Kanske kan de också få till en liten skrift i samband med detta.
Hon vill också särskilt nämna historikern Lars Hansson som forskat om Scan fram till 1945, dock inte om anläggningen i Kävlinge.
– Det är huvudsakligen yrkesarbetarna – slaktarna och styckarna – som hans undersökning gäller. Och därmed är det också det manliga arbetet som står i centrum. Vår cirkel består däremot huvudsakligen av kvinnor som haft mindre kvalificerade arbeten och då blir genusperspektivet väldigt tydligt.
Hon berättar också att det finns en bok om Scan som spänner mellan åren 1934 och 1959, men den innehåller mycket lite om människorna som jobbade på fabriken och mycket lite om vilket arbete som de utförde.
Fackexpeditionen var tömd
Cirkeldeltagarna har nu ur sina gömmor grävt fram gamla fotografier och andra handlingar från sitt arbetsliv. Det är viktiga historiska dokument. Inte minst då mycket gick förlorat när fabriken stängde. Det mesta slängdes utan urskillning, även fackklubbens alla papper.
– Plötsligt en dag så såg jag att det var tomt på alla hyllorna på fackexpeditionen. Allt var borta, totalt putsväck. Jag förmodar att allt kastats. Om så inte skulle vara fallet så vore det bra om vi fick reda på vad som hänt, säger Kenneth Rosenberg, tidigare fackligt aktiv och anställd på Scan.
Som han förstått det hade företaget gett order att allt skulle slängas som var mer än tio år gammalt, det gjordes ingen skillnad på företagets handlingar och på fackets. Den enda dokumentation som räddats undan var de verksamhetsberättelser som lämnats in till Livs avd Syd i Malmö.
Samma dag som vi träffas är det ett långt reportage om deras forna arbetsplats i tidningen Sydsvenskan, rubriken är ”Spökstaden” och det är gott om bilder att känna igen sig i.
De bläddrar och kommenterar medan de dricker kaffe och äter Pollykaka som Eva Ekholm bakat. Hon har jobbat i 34 år på Scan, alla år på pastejlinjen.
– Att minnas är inte alltid så lätt. Det känns som man inte kommer ihåg speciellt mycket men när någon börjar berätta så minns man mer än man tror, konstaterar hon.
De andra instämmer. Det är många minnen som de har insett att de delar. Så har de också alla jobbat länge på företaget, och var alla kvar till stängningsdagen. Medelåldern bland de som jobbade kvar ända till slutet var 57,5 år. Ingen av dem fick avtalspension trots den höga medelåldern. Kenneth som jobbat i 23,5 år var den som stod sist på LAS-listan.
Dokument i skrift och på band
De har nu alla skrivit ner sina minnen från sin arbetstid, de konstaterar att det blivit långa uppsatser. Dessa har de redovisat muntligt och Marion har också spelat in deras redogörelser på band. Den här tisdagen är det Kenneth Rosenbergs tur att läsa upp vad han skrivit.
Han har som sagt, precis som de andra, jobbat många år på Scan. Han berättar om sitt arbete. Det är tydliga minnesbilder som han har, det märks. Han kan berätta om jobbet in i minsta detalj.
Riktig fart tar samtalet runt bordet när han berättar om metalldetektorn som sökte efter tre typer av metaller, den visade antingen rött, gult eller blått beroende på vilken metall som påträffats. En gång i timmen sökte de av produkterna.
Eva Ekholm kommer aldrig att glömma hur metalldetektorn en dag sade rejält ifrån och visade rött. Det visade sig när hon undersökte saken att en stor skruv hamnat i leverpastejpaketet.
– Strax efter att jag gjort upptäckten kom en person och frågade om någon sett en skruv. Jag kunde då stolt hålla upp skruven, berättar hon och ler åt minnet.
Ann-Kristin Andersson, som jobbat 30 år på fabriken, drar sig till minnes hur hon hade stor nytta av detektorn efter att ha tvättat fönstren hemma hos dottern och fått något in i handen som gjorde ont.
– Jag fick rådet att sätta handen i detektorn och det visade sig vara en metallflisa som jag fått in.
Marion Leffler uppskattar deras historier. Här finns mycket kunskaper som det gäller att fånga upp. Hon är också noga med att få ner så mycket som möjligt på pränt, hon påminner dem om att komplettera sina berättelser i efterhand med sådant som de kommit ihåg men glömt att teckna ner. Hon understryker också att det blir bäst när de får berätta med sina egna ord.
Motstridig information
Marion Leffler har också gjort egna efterforskningar. Det som de dröjer sig kvar vid denna gång är vad de minns från sista varslet, det vill säga själva nedläggningsbeslutet. Det kom strax innan företagets såldes till Finland. Det var inget som påverkade nedläggningsplanerna visade det sig. Handlade om att optimera strukturen, sades det.
– Det kom mycket information som var motstridig. Som anställd blev man rätt avtrubbad, säger Sten Persson.
– Det som retade oss var att det först kom ut i radion innan vi fick reda på det. Ledningen dementerade först men det visade sig vara sant, tillägger Eva Ekholm.
– Vi fick pressreleasen hos vakten på väg hem från fabriken, minns Kenneth Rosenberg, som samtidigt tillstår att han inte blev speciellt överraskad.
Det hade under årens lopp varit en rad varsel och neddragningar. Det första som försvann var svinslakten, 1993, därefter försvann styckningen och sedan baconet.
– När bacontillverkningen flyttade till Polen var det inte svårt att räkna ut vad det var som var på väg att hända, säger Kenneth Rosenberg.
Han var nog inte ensam om att misstänka vart åt det lutade. För hans farhågor besannades ganska snart. Bara ett och ett halvt år efter baconflytten, i augusti 2008, så lades fabriken ned. Fortfarande är byggnaderna ganska så intakta, men inte länge till. Snart ska fabriksområdet förvandlas till bostäder, kontor och butiker.
Fotnot: Forskarcirkeln i Kävlinge tar väldigt gärna emot fler berättelser från alla de som jobbat på Scan i Kävlinge. Det går bra att mejla dessa berättelser till cirkelledaren Marion Leffler: marion.leffler@abf.se eller till cirkeldeltagaren Kenneth Rosenberg: kenneth.rosenberg63@gmail.com