[Ur nummer: 06/2009] Livs går i bräschen för något helt nytt. Den nya organisationen är ett annat sätt att tänka än vad som är brukligt inom svensk fackföreningsrörelse. Inget annat LO-förbund har vågat sig på detta.
Visst hördes en del kritiska röster till förslaget att rita om förbundet och alla var inte helt nöjda med beslutet. Flera ville ha regioner med egen ekonomi. Talarnas kreativitet när det gällde att få ut sitt budskap var imponerande. Benny Kolnby, avdelning Syd, klippte av sig halva slipsen för att visa hur halv demokratin riskerade att bli. Andra argumenterade för. Mattias Axelsson, avd 9 Linköping, lovsjöng förbundsstyrelsens förslag. Det var en rolig och bra debatt. Mitt slutintryck var att det fanns entusiasm för att pröva nya vägar och bryta mot gamla invanda mönster.

Förutom att det blev ja till en ny organisation fattades också en rad andra kloka beslut som inger hopp för framtiden.
Arbetet med att förbättra jämställdheten fortskrider. Det gäller ju att leva upp till förbundets portalparagraf där feminism finns inskrivet. Kongressen beslöt att öka den kvinnliga andelen förtroendevalda med minst fyra procent. Den nyvalda förbundsstyrelsen är ett bevis på att det går åt rätt håll. Styrelsen som valdes är den mest jämställda i förbundets historia, och består av sex män och fem kvinnor. Satsningen på lönekartläggning kommer också att fortsätta och målet är att fram till 2013 halvera löneskillnaderna mellan män och kvinnor.
Lite tankeväckande var ombudens entusiasm för försäkringslösningar. Livs var ju först ut med både LO-paket och inkomstförsäkring. Det verkar ha fallit i god jord. På kongressen fattades beslut om att utreda möjligheten att införa såväl tandvårds- som bilförsäkring. Men det fanns frågetecken inför hur entusiastiskt Folksam var, men som någon sa: ”Det är ju vårt försäkringsbolag så vi ger bolaget helt enkelt den uppgiften.”

En stor framgång, som kom lite oväntat, var annars att förbundet kommer att utveckla former för att organisera papperslösa, det vill säga utländska medborgare som vistas illegalt i landet. Detta ställningstagande känns mycket bra, även om svårigheterna är uppenbara. Men de är till för att övervinnas. Fackets framtid är beroende av att man lyckas organisera alla arbetstagare, invandrare eller infödda, med eller utan papper.
Det var Natasa Stojkovic, avd 4 Stockholm, som fick förbundsstyrelsen att göra en kovändning, för den hade valt att bara besvara motionen.

Natasa arbetar till vardags på Vin & Sprits lager. Hon är också engagerad i medlemsvärvning. Hon berättade om sina möten med papperslösa. Hur frustrerande det är att inte kunna hjälpa de som far illa på grund av kriminella arbetsgivare. Hon berättade hur papperslösa göms undan medan man sätter på sig skyddskläder för att få komma in i produktionen. Arbetsmiljön är ofta okej. Problemet är att kollektivavtalet inte följs men det går inte att se med blotta ögat. För att komma åt det handlar det om att vinna människors förtroende och kunna erbjuda dem något i gengäld. De vill hålla det fackliga löftet, men ges inte möjlighet.
Det var en stark bild som hon förmedlade och det var knäpptyst i kongresslokalen. Om möjligt ännu tystare och mer laddat blev det när Natasa övergick till att berätta om sina egna erfarenheter från att ha varit papperslös och hur mycket kontakten med facket betytt.

Själv kände jag stor glädje över att förbundet sakta men säkert håller på att bryta ny mark. Inte bara Natasa utan flera andra medlemmar med invandrarbakgrund gjorde sin röst hörd under kongressen. Det bådar gott inför framtiden. Här finns erfarenheter som är viktiga för oss alla.