Måttfulla och tillbakadragna – så bör äldre vara om man ser till västerländsk litteratur. Pär Alexandersson har spårat synen på det ideala åldrandet tusentals år tillbaka.
– Man väntas göra sig förtjänt av respekt genom att bete sig lågmält, säger han.

[Ur nummer: 06/2009] Vad har vi för bild av åldrande i ett samhälle där äldre serveras skräpmat och lämnas ensamma på hemmen? Det frågade sig litteraturvetaren Pär Alexandersson, och började undersöka hur ålderdom skildrats i västerländsk litteratur.
Redan under antiken skrevs det moraliska råd om att äldre skulle klä sig i diskret grått, inte använda för yviga gester och inte ligga någon till last. Samma sak fick pensionärer i Sverige höra, under 50-70-talen.
– Som äldre ska man inte kräva någon makt eller insistera på att yngre ska bry sig. Det är en stark och entydig tradition i många böcker, säger Pär Alexandersson.

Framhäver ålderdomen
Han har främst undersökt den västerländska litteraturen, och finner ett första exempel i filosofen Sokrates, som dömdes till döden inför domstolen i Aten.
– Men han gör inget nummer av att han är gammal, han åberopar ingen särskild hänsyn.
Både Buddha och Konfucius framhäver istället ålderdomen, anser Pär Alexandersson. De menar att den gör dem klokare.
I västerländsk litteratur är det istället främst tillbakadragna äldre som är goda exempel. Det märks hos Shakespeare och Goethe, och i Sverige hos bland andra Esaias Tegnér, Gustaf Geijer, Fredrika Bremer och Anna-Maria Lenngren.
– I Frithiofs saga möter en ung man till exempel äldre ärevördiga herrar som alla är diskreta och hjälper honom vidare. Sen lägger de sig ner och dör, säger Pär Alexandersson.

Kärlekskranka äldre hånas
Äldre som inte anpassar sig till det måttfulla idealet, och begär något för egen del, förlöjligas. Särskilt nedsättande framställs till exempel kärlekskranka gamla gubbar och gummor.
– Det är en bild som används för att håna dem som inte levt upp till dygdekravet.
Men trots att normen kring åldrande lever kvar i litteraturen har många också börjat protestera. Särskilt äldre kvinnliga författare, menar Pär Alexandersson. De tar sig an livet, med sexualiteten som en viktig del. Han nämner bland annat Elsie Johanssons Sin ensamma kropp.
– Där finns ett starkt tema som är kopplat till självkontroll. Hon lever upp till kraven, men vill ha ut mer av livet. Och frågan är just vad idealbilden av åldrande betyder för hur människor förhåller sig till sina liv, säger han.