[Ur nummer: 09/2009] Enligt den legendariske utrikeskorrespondenten Ryszard Kapuscinski borde det finnas två sorters reportrar: en som stödjer sig på aktuell, löpande information, och en som fördjupar, och ordnar den kaotiska verkligheten. En god påminnelse i tider när allt färre betalar för den mer långsamma, noggranna journalistiken. Intervjuboken skildrar passionen och nyfikenheten hos en journalist som såg det som sin uppgift att skriva om orättvisor och den lilla människans öde under historiska händelser.
I korta funderingar och i otaliga intervjuer formulerar han sin starka tro på den goda journalistiken. Kapuscinski menade att vi går in i 2000-talet hand i hand med orättvisan, något han såg det som sin plikt att rapportera om.
Kanske är det en romantisk bild av journalistik han ger, men just den missionen behövs. Kapuscinski trodde det var absolut nödvändigt att förmedla sanningar om andra kulturer, bortom klichéerna, med hjälp av journalistik, litteratur, konst och kultur.
Samtidigt behöll han ett ödmjukt ideal. Den här boken väcker tankar om vikten av att gå bortom förenklingarna, och faran i att bara berätta ”lönsamma” historier om världen. Och det rör både journalister och läsare.
—
Boktitel: Reporterns självbild
Författare: Ryszard Kapuscinski
Bokförlag: Albert Bonniers förlag (2009)