”Vi kommer inte att acceptera att företaget flyttar produktionen till linjer som bemannas med inhyrda styckare”

Vi kommer inte att acceptera att företaget flyttar produktionen till linjer som bemannas med inhyrda styckare, säger Mikael Ringqvist, klubbordförande på
HK Scans slakteri i Skara.

[Ur nummer: 10/2009] Företagets plan på ny struktur slår tungt mot de anställda i Skara som jobbar på företagets största arbetsplats. 300 jobb går förlorade. Det är slakt och styckning som drabbas.
På presskonferensen i Stockholm den 14 september sa HK Scans vd Denis Mattsson att företaget också har en plan för hur man ska rekrytera och anställa styckare i Linköping och Kristianstad, dit produktion från Skara flyttas, men han ville inte berätta något om innehållet. Mikael Ringqvist tror inte på företaget. Han tror inte att det finns någon sådan plan.
Erfarenheten från tidigare nedläggningar och omflyttningar av produktion inom företaget förskräcker. Det är en lång rad misslyckanden vad gäller utbildning och anställning.
Nu handlar det om många jobb: 60-70 tjänster i Linköping och 70-80 i Kristianstad.

Svårt att bryta upp för många
– Vi vet att det inte är mer än en handfullstyckare som följer med dit produktionen flyttar. De flesta har familj, hus och barn i skolan. Att bryta upp för dem är inte något realistiskt alternativ, säger Mikael Ringqvist.
År 2004 gick företagets flyttlass åt motsatt håll. Då flyttades slakt och styckning från Uppsala till Skara. Följden blev den så kallade ”tysklinjen” på natten i Skara, en styckningslinje
bemannad med 10-12 inhyrda styckare.
De kom från olika bemanningsföretag och de flesta av styckarna var, och är fortfarande, från Öst europa.
– Vi kommer inte att acceptera att de fast anställda styckarna i Skara kommer att ersättas med linjer som bemannas med inhyrda styckare, säger Mikael Ringqvist.

Två linjer med inhyrda
I Kristianstad finns idag två linjer med inhyrda styckare, det är ett 50-tal personer. Det är olika bemanningsföretag. Ett har en historia som sträcker sig nio år tillbaka.
I början av september blev de fast anställda styckarna i anläggningen upprörda över att företaget ena dagen ökade mängden kött som de inhyrda fick stycka och bara någon dag senare konstaterade att det rådde brist på råvara
och att all styckning måste ligga nere.
För styckarna innebär råvarubrist en inkomstförlust.
Finns det annat jobb i anläggningen kan de erbjudas det och få betalt motsvarande den egna genomsnittslönen.
Säger arbetsledningen att det inte finns något annat jobb i anläggningen får styckarna fördriva tiden bäst de vill i väntan på att jobb uppstår.
De betalas då med tarifflön och personligt tillägg. Det ger en inkomstförlust på omkring 30 kronor i timmen.
Styckarna blev upprörda och Lars-Bertil Nilsson, vice ordförande i Livsklubben, kunde förstå dem. Han tycker att det är anmärkningsvärt att det finns så många inhyrda samtidigt som det råder brist på kött. Det är haltande logik i det.
– Företaget förhandlar inte med oss. Vi blir bara informerade om att det kommer att tas in ett antal nya inhyrda från ett bemanningsföretag som redan anlitas, men vi förhandlar inte om behovet, antal personer eller
hur länge personerna ska jobba.
Det här uppfattar han som ett stort problem.
Bo Blomdahl, ordförande i Livsklubben i Kristianstad och ledamot i Livs förbundsstyrelse, håller med.
Klubben har velat ta frågan om arbetsgivarens förhandlingsskyldighet vid inhyrning till central förhandling, men förbundet har inte velat det. Det var efter att tio styckare blev avskedade 2005.

”Bättre verktyg behövs”
Enligt medbestämmandelagen, mbl paragraf 11 och 38, råder förstärkt förhandlingsskyldighet för arbetsgivarna. När inhyrda tas in ska allt regleras och kollas upp.
– Frågan har ännu inte körts hela vägen, konstaterar Bo Blomdahl.
Han säger att klubben skulle behöva bättre verktyg för att hantera de inhyrda. Det är också något som Mikael Ringqvist från Skara håller med om.
– Om det är ett utländskt företag kan det vara svårt att få tag på representanten i Sverige. Språket är ofta ett hinder för att tala direkt med de inhyrda. Ett annat hinder kan
vara vårt agerande. De inhyrda kamraterna vet inte om vi är med dem eller mot dem. Vi måste visa att vi jobbar för dem, säger Mikael Ringqvist.