”Mannen På Gatan (MPG). Han den där lille bredbente som alltid vet bäst. ’Man måste ställa krav.”

[Ur nummer: 10/2009] Egentligen är jag rätt besviken över att jag inte gifte mig med min barndomsidol Paul. Det hade varit så roligt att heta Annaa Anka. Särskilt om sonen så småningom fått barn. Hon var en annan favorit, Farmor Anka. Men det var för mig och Paul precis som för Glenn Hysén och den amerikanska skådespelerskan Glenn Close. Våra vägar korsades aldrig så det blev inte aktuellt med några roliga namnskiften, jag fick förbli Mattsson och världen fick klara sig med en enda Glenn Hysén.
Nu får man nöja sig med att se den andra Anna Anka på TV. Jag gjorde det en gång i alla fall. Man kan ju välja bort också. Jag har köpt en ny fjärrkontroll så jag kan peta till på en knapp och vips så blir det fotboll i stället. Glenn H är i alla fall med i reklamen ibland, det är roligt.

Men jag undrade lite över det jag såg. När hon pratade om sin man, fru Anka, så sa hon inte namnet på engelska, utan hon bräkte fram båda vokalerna på bredaste skånska. Är det skick och fason när man blivit ingift till en massa miljoner i det stora landet, att inte lära sig de enklaste språkreglerna? A och u tillsammans det blir å, Paul blir Pål, som den skånskaste bond?dräng. Det visste jag när jag hört Paul Anka sjunga Diana första gången, typ. Då var inte Anna Anka ens påtänkt. Det blev hon nog aldrig. Inga föräldrar tänker Anna Anka. Glenn Hysén däremot, det är skillnad, det tänker vem som helst. Tidigt; ”Älskling, vad skönt det var, visst hoppas du också på en Liverpoolstjärna.” – ”Men jag har ju dig, vad skulle jag med en valp som Torres?” Nåja.
Glenn och Glenn skulle ju haft det lättare med språket. ”Hej Glenn det är Glenn”. Och engelska på göteborgska eller spanska spelar ingen större roll på Anfield. Men förmodligen skulle de valt hennes efternamn. Skådisars karriär är ju längre. Tänk bara Glenn Hy?sén som Cruella de Ville, eller helst inte.

Men världen består ju som bekant av skillnader och i Sverige just nu tycks det finnas en ettrig opinion som säger att språket gör just skillnad. För om man ska få vara här eller ej. Inte för alla förstås. Inte min ryska doktor som inte klarar många meningar utan lexikon, hon får förstås stanna, kompisens mormor också som aldrig lärde sig annat än finska trots alla åren på textilfabriksgolvet, det vore ju ohumant annars. Inte de heller som talar lagom mysiga språk. Men dom andra. De måste lära sig. Snabbt. Samma ramsa, först från politiker som kallar sig liberala, sedan ettrigt upprepad av Mannen På Gatan (MPG). Han den där lite bredbente som alltid vet bäst. ”Man måste ställa krav.”
Annars? Då ska de ut. Säger MPG och ser nöjd ut för att ha fått ett skäl att svara just det. Förr kunde han ju nästan kallas rasist. Nu har han ju ett vidsynt svar. ”Lära sig svenska.”

Men sen då? Efter kursen? Är det löst då, alltihop? Undrar jag. Inget utanförskap, inga kulturkrockar, inga desperata tonårsgäng som slåss med poliser, inga förtryckta kvinnor? Får kanske till och med de som redan kunde svenska, invandrade och infödda, och som blivit arbetslösa under den ekonomiska krisen, också jobb av bara farten?
Jag vet inte varför MPG blir ännu ettrigare när jag frågar. Liksom breddar avståndet mellan knäna en bit till och upprepar ramsan. Om oss och dem. Vi som ska ställa krav, de som ska lära sig. Något i blicken säger mig att det inte är svenska han menar. Mer åt veta hut-hållet. Undrar om det var så de tänkte sig, liberalerna, när de sände ut budskapet.

Hur Anna Anka tänker vill jag nog inte veta. Om hon avsiktligt inte proppat in botox i läpparna till exempel.