Sedan 2005 har skyddsombudsstoppet använts en enda gång inom livsmedelsindustrin. Ja, det stämmer faktiskt, ett enda stopp har Arbetsmiljöverket fått rapport om.

[Ur nummer: 10/2009] Jag trodde först inte att det var sant när jag fick beskedet från verkets statistikenhet. Jag var tvungen att ringa tillbaka. Kan detta verkligen stämma att arbetet bara stoppats vid ett enda tillfälle sedan 2005? Det stämde fick jag veta. Under åren 2005-2008 stoppades arbetet totalt 359 gånger när alla branscher räknats samman, ett enda av dessa stopp har gjorts inom livsmedelsindustrin.
Även när det gäller begäran om åtgärder, enligt Arbetsmiljölagen 6:6 a, är statistiken anmärkningsvärd. Totalt kom det in 1 339 begärda skyddsombudsstopp under åren 2005-2008. Av dessa kom 23 från skyddsombud inom livsmedelsindustrin.
Det är mycket märkligt med tanke på att arbetsmiljön inom livsmedelsbranschen på många håll är rent bedrövlig. Förra året, det vill säga under ett enda år, anmäldes inom branschen 801 olyckor och 255 arbetssjukdomsfall. Kvinnorna inom livsmedelsbranschen låg i topp när det gällde de som drabbats av olyckor.

Mot denna dystra bakgrund är det bevisligen för få stopp som görs. Helt klart skulle det behövas fler stopp och fler begäranden om åtgärder. Arbetsmiljön är visserligen arbetsgivarens ansvar. Men när ansvaret åsidosätts och den systematiska arbetsmiljökontrollen inte fungerar, så måste skyddsombuden ingripa. Arbetsmiljölagen är ett viktigt verktyg som måste användas betydligt bättre än vad som nu är fallet.
Vem var det då som var ansvarig för det enda stopp som gjorts sedan 2005? Det var Per Lindahl, tidigare klubbordförande till-lika huvudskyddsombud på Lantmännens bageri i Göteborg som idag är nedlagt. Han bör i detta sammanhang få en eloge. Han stoppade arbetet en höstdag 2008 när det saknades skyddsutrustning för att hantera varma formar som kom direkt ur ugn. Han berättar att trycket hade hårdnat på dem i produktionen att få ut produkter efter att samtliga varslats om uppsägning. De hade fått besked att de inte fick använda bomullshandskar för att skydda sig mot värmen men samtidigt hade arbetsgivaren inte kommit med någon annan lösning. Det hela drog ut på tiden och till slut stoppade Per Lindahl arbetet.
Jag ställer frågan till honom varför så få använder de verktyg som lagen erbjuder. Han tror att det till viss del beror på okunskap men att det nog också är så att många drar sig för att stoppa arbetet fastän de vet att de kan, istället drar de saker i långbänk med risk för både olyckor och arbetssjukdomar.
Att stoppa arbetet är en sista utväg för att få en förändring till stånd. Det är en dramatisk åtgärd. Driftstopp kostar företaget pengar. Strax före sommaren drabbade Svenskt Näringsliv samman med LO. Arbetsgivarna hävdade att stoppningsrätten missbrukades och att skyddsombud som missbrukar rätten borde kunna dömas till skadestånd.

Arbetsgivarna inom livsmedelsindustrin borde ifrågasätta vad deras företrädare håller på med. Arbetsgivarna borde fråga sig varför det är så få stopp och så få begärda åtgärder när statistiken över skador och olyckor är så otroligt dyster. Bakom siffrorna finns människor som farit mycket illa i sitt arbete. Arbetsmiljöavtalet är ett steg i rätt riktning. Men det behövs mer för att få förbättringar till stånd.
Jag tror att man från fackligt håll måste skärpa tonen. Fram för fler skyddsombudsstopp vid omedelbar och allvarlig fara i livsmedelsindustrierna!