Livs rustar konfliktorganisationen
Många frågor är olösta mellan facket och arbetsgivarna inför nästa års avtalsrörelse
Risken för konflikt är mycket stor när avtalen löper ut i mars 2010. Den bedömningen gör Livs andre ordförande Gerald Lindberg. Det har lett till att förbundet sett över konfliktorganisationen och stärkt upp den med nödvändig information om konfliktersättning och vad som gäller för den medlem som blir uttagen.
[Ur nummer: 11/2009] Nästa års avtalsrörelse omfattar hela arbetsmarknaden. Drygt 500 av 600 kollektivavtal löper ut den 31 mars vilket innebär att löner och villkor för cirka 3,5 miljoner arbetstagare ska omförhandlas.
LOs representantskap har nu enats om vilka krav som ska ingå i de samordnade avtalsförhandlingarna. Det handlar givetvis om krav på reallöneökningar och krav på en tydlig minskning av löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade yrken. Det handlar också om rätt till heltid, förstärkning av den anställdes rättigheter vid visstidsanställningar samt att förhindra att Las kringgås med hjälp av bemanningsföretag.
”Tar varandra i hand”
Den 25 november ska LO-förbunden, däribland Livs, meddela om de vill vara med i de samordande förhandlingarna eller inte.
Samordningen innebär att förbunden ”tar varandra i hand på att hjälpa varandra” för att få igenom de krav som man enats om att driva. Det innebär konkret att bistå varandra för att driva kraven, det vill säga vidta sympatiåtgärder om så krävs.
Gerald Lindberg konstaterar att de krav som förs fram stämmer väl överens med de diskussioner som förts inom Livs det senaste året, och som också varit uppe på de avtalskonferenser som hölls i början av oktober.
Det är den tredje avtalsrörelsen som han ansvarar för. Han tror att den kommer att bli den tuffaste hittills, då det överlag märks en hård attityd från arbetsgivarsidan.
– Jag tror att arbetsgivarna fick sig en riktig näsbränna under 2007 års avtalsrörelse där vi betraktades som vinnare. Nu sluter man leden. Det ekonomiska läget gör inte saken bättre. Den tunga industrin är pressad medan andra industrier går bra, som till exempel livsmedelsindustrin.
För Livs del är det också ett bekymmer att det är så mycket nytt folk hos motparten Livsmedelsföretagen, Li.
– Det finns vissa frågor som vi jobbat länge med och där vi vet var vi har varandra. Nu får vi börja om från början. De tysta överenskommelser som vi gjort gäller inte längre.
Olika synsätt
Han beklagar också att de inte fått igång arbetsgrupper på samma sätt som de brukar inför avtalsrörelsen för att lösa vissa knutar innan förhandlingarna drar igång.
– Som det är nu har vi olika synsätt på det mesta, säger han.
Han är mycket bekymrad över de svårigheter som Livs har att få ta del av de oorganiserades löner. Ett förbundsspecifikt problem som kan komma att få stort utrymme i avtalsrörelsen.
– En förutsättning för att lönepotter ska kunna fördelas lokalt är att vi får tillgång till alla anställdas löner. Det här är en av de viktigaste frågorna för vårt förbund som vi är beredda att gå ut i konflikt för. Faktum är att konflikt känns överhängande trots att förhandlingarna inte ens inletts, säger han och fortsätter:
– Vårt motkrav kommer att bli att hela potten ska läggas ut generellt. Det är som jag ser det kontraproduktivt för båda parter men vi har inget val för att garantera att alla får del av den överenskomna löneökningen.
Hur stor lönehöjning som LO-förbunden kommer att kräva vill han inte kommentera. Det blir offentligt den 2 november samma dag som Mål & Medel trycks.
– Vad jag i dagsläget kan säga är att vi kommer att ta hänsyn till vad svensk ekonomi tål, det vill säga vilken lönehöjning som vi kan kräva utan att den internationellt konkurrensutsatta industrin slås ut. Och att det är denna industri som måste sätta märket är vi alla överens om.
* Vad säger du om det nollbud från arbetsgivarsidan som figurerat i pressen?
– Det är ett riktigt lågvattenmärke. Alla vet att det kommer vi aldrig att acceptera.
När det gäller arbetsgivarnas övriga motkrav så menar Gerald Lindberg att dessa i stort sett alltid är desamma.
– Det arbetsgivarna brukar föra fram är krav på ökad flexibilitet, lägre ingångslöner samt uppluckring av lagen om anställningsskydd. Det är samma visa varje gång.
Han konstaterar också att enigheten inom LO-familjen är större än vid förra avtalsrörelsen vilket bådar gott när förhandlingarna väl drar igång på allvar.
– Jag måste ge LOs avtalssekreterare Per Bardh beröm för att han lyckats med konststycket att ena de olika viljorna.
Ettårigt avtal
Det som förbunden enats om är också att kräva ett ettårigt avtal.
– Men om fler frågor kan lösas är det inget som hindrar att vi sluter ett flerårigt avtal, tillägger han.
Inför avtalsrörelsen har också de nordiska livsmedelsarbetareförbunden kommit överens om att hålla varandra informerade om krav och motkrav. Det finns sedan tidigare en arbetsgrupp tillsatt för att jämföra avtalen, flera av dem löper nu ut samtidigt.
– Vi kommer inte att samla oss till några gemensamma krav, det handlar denna gång framför allt om att hålla varandra informerade, vilket i sig är något nytt.