Många slöt upp för att bilda fackklubb på Danish Crown

– I början var det väl lite tryckt stämning när vi från facket var på besök i matsalen. Men några blev nyfikna och dröjde sig kvar. Och efter ett tag har fler och fler gått med, säger Ken Clignez.

[Ur nummer: 11/2009] Tillsammans sitter vi i bilen på väg mot Danish Crowns nya packanläggning i Jönköping. Ken Clignez och Christer Viman berättar om hur de arbetar med medlemssamtal. När en helt ny anläggning startas finns ingen facklig organisation på plats, det finns ingen skyddsorganisation, allt måste byggas upp och det måste vara medlemmarna själva som gör det fackliga jobbet. Det är ingen annan som kan göra det åt dem.
Så när en ny arbetsplats startas med 130 anställda är det en stor utmaning. Det är nervöst. Kommer några att vilja ta på sig uppdrag? Går det att bilda en fackklubb?
Lokalombudsmannen Christina Pedersen är den som hållit i organiseringsarbetet. Hon sitter i förhandlingar på morgonen och åker direkt till mötet som ska hållas i mat?salen på Danish Crown. Det börjar klockan elva.
Vi kör E4:an längs med Vättern. Det är inte så mycket trafik på morgonen. Stora packanläggningar byggs centralt i landet. Ica var först med Hilton Food Group längs med E18 i Västerås. Nu är det Axfood som låter Danish Crown konsumentpacka deras charkvaror.
Lernia Bemanning har skött rekryteringen. Successivt ska de inhyrda arbetarna i packanläggningen få en direktanställning.
– Det är Danish Crowns sätt att sålla, men man gör det inte själva utan köper in tjänst?en från ett bemanningsföretg, säger Ken som sitter fram bredvid Christer som kör.

Hjälp från konkurrenten
Ken kommer från Livs fackklubb på HK Scan i Linköping. Scan är ett konkurrerande företag till Danish Crown, men villkoren för de båda företagen regleras av samma centrala kollektivavtal.
Christer kommer från Arla Foods-klubben i Linköping, en annan bransch men samma centrala livsmedelsavtal.
– Vi har fört väldigt vardagliga samtal, säger Christer. Det har handlat om sport, om saker som händer, från början var ju alla anställda i bemanningsföretaget. Min tjej har jobbat i ett sådant så jag vet litegrann vad det handlar om. Det finns en kall människosyn. Det är de mest sårbara på arbetsmarknaden som är inhyrda. Det är de unga och de gamla. Att inte ha en fast anställning är mycket stressigt för de flesta, det skapar ångest. I åtta till nio månader måste de vänta på besked.
– Företaget vill gärna ha proportionen 60 fast anställda och 40 inhyrda. Man vill ha ett dragspel med inhyrda, säger Ken.
Om inhyrning och grundbemanning handlar den stora konflikten på svensk arbetsmarknad. Frågan är het i kommande avtalsrörelse. Den är brännande inte bara i Jönköping utan i hela Sverige och utanför landets gränser i Europa. Det är ju stora transnationella arbetsgivare som agerar: Danish Crown, HK Scan och Arla Foods.
– De osäkra jobben skapar oro. Det gör det svårt att organisera, svårt med skyddsarbetet, svårt att säga nej till övertid. Alla vill ha fast tjänst, säger Christer.
* Så hur kommer att gå på mötet?
– Vi vet att det finns några stycken som är intresserade. Det har framgått av medlemssamtalen, säger Ken.

Bara direktanställda kan väljas
– Problemet är att det kan finnas någon som är jättebra, så visar det sig när vi talar med henne att hon är inhyrd och då går det inte. Det är bara direktanställda som kan ta på sig uppdrag i klubben, säger Christer.
Småländsk barrskog omger den nya fabriken. Danish Crown-loggan lyser i rött. Vi väntar på Christina Pedersen som kommer i en Saab. Vid grinden får vi vänta en liten stund innan den öppnas. Vi får lägga av oss ytterkläderna i Lernias rum. Och så blir det lite förberedande snack.
– Nu har vi 44 medlemmar plus nio stycken på Lernia. Vi har ingen valberedning inför mötet. Det kan ju bli rena ”vilda västern”. Det är bara de som är medlemmar som får rösta. Det är viktigt att alla förstår betydelsen av medlemskapet. Vi går efter listan. Det är lika bra med sluten omröstning på alla namn, de får skriva lappar, säger Christina.
I lunchrummet sitter ett par personer och äter. Ken, Christer och Christina ställer fram ett bord som podium. Klockan närmar sig elva. Linjerna ska stängas av. Det kommer ett 60-tal personer. Några klädda i Danish Crowns randiga kläder, några i fleecetröjor med Lernias logga och några i civila kläder. De sistnämnda jobbar stadigvarande helgskift och är här på sin fritid. Christina inleder med att fråga hur många som är med i Livs och förklarar att det bara är medlemmar som har rätt att rösta. Inga andra.
– Jag är med i Ledarna, säger en kille.
– Då har du inte rösträtt. Om du fortfarande är anställd i Lernia Bemanning så behöver du inte gå över till Livs, men så snart du får fast anställning i Danish Crown ska du göra det, säger Christina.
Det är varmt i rummet. De flesta kommer direkt från produktionen och är klädda för fyra plusgrader och svettas.
– Alla får föreslå namn till styrelsen men kom ihåg att endast medlemmar får rösta, fortsätter Christina.
Det är tyst. Man skulle kunna höra en knappnål falla, men så släpper nervositeten och namn börjar ropas upp.
De två första föreslagna namnen är killar. Christina vill också ha tjejer och det kommer. Under rösträkningen får mötesdeltagarna ställa frågor. En kvinna undrar över arbetstidskontot. Hur fungerar det? Christina förklarar att avtalet ger 47,5 timmar per år som antingen kan tas ut i pengar, ledighet eller pension. Det kallas livsarbetstid.
Ken och Christer kommer tillbaka och säger att rösträkningen är klar och att Henrik Emanuelsson valts till klubb?ordförande. Och så fortsätter samma procedur med övriga styrelseposter och skydds?ombud.
Under rösträkningen kommer frågor om arbetstiderna. Kan man säga nej till övertid?
– Ja, säger Christina. Om företaget beordrar övertid så kan ni alltid säga nej om ni har sakligt skäl. Och vad är det? Ja, till exempel familj, hämta barn på dagis. Men arbetsledningen kan beordra övertid ända till sista rasten.

Anställningsbehov
Ken tillägger att det handlar om grundbemanning. Har företaget konstant inhyrd personal och övertid så har man uppenbarligen ett anställningsbehov.
Efter mötet går Christina iväg med Henrik Emanuelsson, den nyvalde ordföranden, för att förhandla med företaget. Det gäller ett dussintal frågor som handlar om arbetstider, övertid och lönesättning. Lönen är fortfarande låg. Ingångslönen är på 102,51 kronor i timmen. Det ger en bruttolön på 17836 kronor och en nettolön på 12129 kronor i månaden. Det är inte mycket. En viktig fråga blir att förhandla fram en modell som ger löneökningar.