Besvikna på både arbetsgivaren och fackföreningen

Knappt tre veckor innan Arla Foods depå i Uppsala ska läggas ner vet de anställda fortfarande mycket lite om sin framtid. De är besvikna på såväl arbetsgivaren som facket.

[Ur nummer: 11/2009] Arlas depå i Uppsala har funnits i tolv år. Den tillkom när mejeriet i Uppsala lades ned och har försett kunder inom en tio mils radie med varor. Som flest har de varit drygt 20 anställda, många av dem kommer från mejeriet.
För ett halvår sedan mynnade en utredning ut i att depån i Uppsala skulle läggas ner. Det blev också beslutet samt att övriga depåers framtid i Stockholm med omnejd ska ses över på sikt.
De anställda i Uppsala har ifrågasatt underlaget. De har inte fått siffrorna att stämma.
– Men när vi påtalat bristerna i utredningen är det enda svar vi fått att det hela är beslutat och klart, berättar Sven-Åke Eriksson, terminalansvarig.
Han har granskat beräkningarna och fått fram att det inte är någon ekonomisk vinst att lägga ner terminalen. Han har försökt att få Arlas ledning att lyssna men utan resultat.
Det är ett sammanbitet gäng som slagit sig ner runt fikabordet på depån. De är alla chaufförer och medlemmar i Livs förutom Sven-Åke Eriksson som är arbetsledare och medlem i Ledarna.
Chaufförerna känner sig svikna, inte bara av arbetsgivaren utan även av Livs som de inte tycker agerat tillräckligt kraftfullt.
– Jag har flera gånger bett Sverker Andersson, vår lokalombudsman, att komma hit men han har inte velat. Han har sagt att stängningen av depån inte är något att diskutera. Inte heller har han velat koppla in en löntagarkonsult fast jag frågat om det, berättar Göran Pettersson.
De redogör för alla turer som varit och alla motstridiga besked de fått, inte minst när det gäller datum för nedläggningen. De är ganska uppgivna trots att ilskan finns där.
– Personligen tycker jag att det är märkligt att Uppsala som är Sveriges fjärde stad, och som växer, varken ska ha mejeri eller depå, säger Jan Brunn.

Osäker framtid
Ingen vet med säkerhet vad som kommer att hända efter den 17 november. Det är då som depån stänger. Det enda som hittills sagts är att samtliga chaufförer har fortsatt jobb på mejeriet i Kallhäll.
De konstaterar att personalchefen Peter Åberg varit dålig på att informera om vad som kommer att hända framöver.
– Utöver att vi har fortsatt jobb i Kallhäll har vi inte fått veta ett dugg fast det knappt är tre veckor kvar till depån läggs ner, säger Göran Pettersson.
Han har arbetat tolv år på depån vilket innebär att han tillhör de nyanställda.
Majoriteten runt bordet har jobbat dubbelt så länge inom Arla. Längst har Gert Fernström arbetat.
– I 42 och ett halvt år, jag började när jag var 15 år, berättar han stolt.
Även om de flesta har tackat ja till fortsatt jobb ser de inte speciellt ljust på framtiden.
– Vi har fått väldigt lite information om vad som kommer att hända. Vi vet varken arbetstider eller arbetsuppgifter, säger Rolf Eriksson.

Lång resväg
Som de förstått det kommer de att jobba som chaufförer i Kallhäll men de har ingen aning om vilka områden det är tänkt att de ska täcka. Det de vet är att de kommer att få lång resväg till arbetet, drygt en timmes bilresa i varje riktning.
Det har sagts att de ska ha samma tider för att kunna samåka. Ett rykte är att deras framtida arbetstid ska vara mellan klockan 5.45 till 14.15 måndag till fredag. Det innebär att de måste gå upp fyra varje morgon för att hinna.
De konstaterar samfällt att det kommer att bli tufft, dessutom kommer de att få en lönesänkning då de blir av med både ob-tillägg och skifttillägg. Hittills har de arbetat skift och varannan lördag. Exakt hur mycket de kommer att tvingas gå ner i lön tillhör också oklarheterna.
– Även om vi är en liten grupp så tycker jag inte att en arbetsgivare har rätt att behandla sin personal på det här viset, säger Niklas Melbius.