Klubben på Kopparbergs bryggeri förbereder sig för en hård avtalsrörelse

– Det är nog ingen som vill ha konflikt, säger Magnus Engman, Livs klubbordförande på Kopparbergs bryggeri. Men det är samtidigt det enda vapen vi har. Vi kan ju inte gå med på ett nollavtal.

[Ur nummer: 12/2009] Magnus Engman har jobbat natt och får gå upp några timmar tidigare när Mål & Medel kommer på besök för att ta pulsen på stridsviljan. Bryggeriet ligger mitt i samhället. Det ryker ur skorstenarna. På gården har stora emballage med glas ställts framför det röda huset där klubbexpeditionen är inrymd. Där håller styrelsen till, för dagen är det, förutom Magnus Engman, Jörgen Engman, Laila Gustavsson och Mattias Roth.

Bryggeribranschen går bra
Alla fyra konstaterar att bryggeriet går bra, ja, det går bra för hela bryggeribranschen. Omsättningen har ökat med åtta procent. Kopparbergs är världsledande på päroncider som går på export till brittiska öarna. Och Sofiero-ölet säljer bäst på systemet.
– Vi är inte påverkade av lågkonjunkturen, snarare tvärtom, säger de. Vi har inte haft några uppsägningar på grund av arbetsbrist. Det har investerats i en ny tappmaskin för glasflaskor. Vi har fått ett toppmodernt ölfilter.
Så talet om kris och lågkonjunktur gäller inte i denna bransch. Att i det läget låta bli att ta ut en löneökning vore märkligt och frågan är vad det ska kallas: Är det ansvarsfullt, om man tänker på konsumtionen? Ljusnarsbergs kommun där Kopparberg är huvudort har drygt 5000 invånare.
– Det behövs köpkraft för att hålla butiker och service gående, säger Magnus Engman, som också är medveten om företagets stora betydelse. Bryggeriet är vid sidan om kommunen den största arbetsgivaren.
– Det borde komma ut mer information om avtalsrörelsen, säger Mattias Roth.
* Vad vill du veta?
– Mer om förberedelserna.

LO kräver 2,6 procent
Livs har beslutat att säga ja till både samordningen inom LO och inom Facken inom industrin. Efter att ha gjort en analys av vad samhällsekonomin tål har LO-förbunden kommit fram till krav på löneökningar på 2,6 procent.
Arbetsgivarna, Li, har gått ut med krav på nollavtal och lokal anpassning till vad varje enskilt företag tål. Ökade kostnader för löner och råvaror äter upp de små marginalerna klagar arbetsgivarna. Lokala förhandlingar om löneökningar skulle ske under fredsplikt.
– Det kan vi ju aldrig gå med på. Det är ju fredsplikten vi säljer till arbetsgivarna mot att vi får ett avtal om ökad lön, säger Magnus Engman.

Inga individuella påslag
Någon löneglidning finns inte i Kopparberg. Det lokala avtalet reglerar en treårig lönetrappa. Därefter tjänar alla lika mycket utifrån principen om lika lön för lika arbete, inga individuella påslag eller subjektiva bedömningar. Det finns naturligtvis fortfarande löneskillnader, men det beror på vilka arbetsuppgifter man har och vilka skift man går.
Minst tjänar Laila Gustavsson i tappningen. Hon jobbar normalt bara tvåskift och kommer inte upp till mer än 20000 kronor i månaden.
– Jag skulle gärna jobba treskift, säger hon. För mig är det inget problem. Jag sover bra på dagarna och då skulle jag också tjäna lite mer.

Skifttillägg och ob-ersättning
Men den åsikten delar inte Magnus Engman och Mattias Roth som går på treskift. De tycker att det är jobbigt. Lönen med skifttillägg och ob-ersättning ligger mellan 21000-22000 kronor i månaden.
– Ja, så är det, konstaterar Magnus Engman. Man tjänar lite mer, men har man småbarn är det inte så kul med all skiftgång.
Jörgen Engman som jobbar i processen, dagtid, är bekymrad över konfliktrisken; säger att det kommer att bli en jäkla massa att jobba igen om det blir ett produktionsstopp som varar en längre tid. Företaget går ju bra, det lider närmast av växtvärk.
Alla är överens om att det bästa ur facklig synpunkt är att höja de lägsta lönerna, det skulle Laila Gustavsson tjäna mest på, men också de tre killarna skulle få ökad lön. Den centrala överenskommelsen bestämmer summan som de fördelar lokalt. Små justeringar brukar göras. I huvudsak har det varit generella påslag.
Magnus Engman tror att de flesta står bakom den principen.

Några jobbar på många platser
– Det finns naturligtvis några som jobbar på många platser i bryggeriet och har lite mer kunskaper och tycker att de förlorar på det, men det är samtidigt ett väldigt enkelt och klart lönesystem. Jag har svårt att se hur subjektiva bedömningar skulle kunna göras på ett rättvist sätt. Det kommer alltid att finnas en misstanke om att det är den som ledningen gillar som får högre lön, och det tror jag kan skapa missämja, säger Magnus Engman och tar upp brevet som kommit från förbundet med rubriken Strejken – vårt vapen, som förklarar hur förhandlingar om nya kollektivavtal fungerar.
* Vet ni hur mycket man får i konfliktersättning?
– Nej, säger de.
Magnus läser: ”I förbundets stadgar paragraf 15 framgår det vilken ersättning förbundet utbetalar för de som är berörda.”

Max 520 kronor per dag
Så det är bara att titta i stadgarna. 50 procent av förlorad bruttolön betalas ut, max 520 kronor per dag, skattade pengar, men det står också att beloppet kan höjas eller sänkas beroende på hur långvarig konflikten ser ut att bli.
För att få konfliktersättning måste man ha varit medlem tre månader innan konflikten börjar.

Information till felorganiserade
Att informationen går ut till alla är viktigt, särskilt till dem som är felorganiserade. Magnus tror att det är ganska många på bryggeriet, eftersom Livs medlemsavgift är relativt hög.
– Vi ska informera om vad som gäller vid konflikt på vårt medlemsmöte den 26 november. Vi har också en anslagstavla som vi sätter upp info på.
De tror inte att det blir svårt att få ut information. Medlemmarna i styrelsen har en bra spridning över hela bryggeriet. De är många – sju stycken.
På vägen ut träffar vi Thomas Angel som kör truck; han har ännu inte fått fast arbete på bryggeriet trots att han jobbat i över ett år. Han är fortfarande medlem i Kommunal, och säger att han hade tänkt gå med i Livs, när han får fast jobb. Konflikthotet gör att han ska ta sig en funderare till, så att han inte hamnar en knipa.