[Ur nummer: 01/2010] Strejkerna ökar i dagens Kina. Det gör att fackföreningspionjären Han Dongfang är optimistisk inför framtiden. På ett lunchmöte ordnat av LO-TCO biståndsnämnd gav han sin syn på det kinesiska fackets framtid.
Han var som järnvägsarbetare i Peking själv med och bildade den första oberoende fackföreningen på 1980-talet, greps och fängslades. 1994 startade han China Labour Bullentin, som är en frivilligorganisation baserad i Hong Kong.
– När arbetarna strejkar för högre lön är det i sig en kollektiv styrkedemonstration och den leder för det mesta till seger i dagens Kina, där ekonomin fortfarande växer så det knakar.
Han Dongfangs ser strejkerna som ett spontant uttryck för ett partsförhållande. De leder till förhandlingar mellan anställda och arbetsgivare. De flesta företag är i dag i Kina privatiserade. Det gör att staten kan fungera som en medlande tredje part.
Därmed skulle också förutsättningarna för organisering i fackföreningar finnas. Och det är av avgörande betydelse för den globala maktbalansen mellan arbete och kapital. Det finns 500 miljoner arbetare i Kina. Det är i Kina som merparten av varuproduktionen äger rum. Det är där företagens finansiella styrka växer.
En mycket diskuterad fråga är om världens fria fackföreningar ska samarbeta med den partistyrda kinesiska och om man ska kräva ett ställningstagande för ILOs konvention om föreningsfrihet.
Han Dongfangs uppfattning är att ett samarbete är bra, men att man bör vänta med att ställa kravet på föreningsfrihet, eftersom det inte är möjligt för det partistyrda facket att driva.
Ulf Edström från LOs internationella enhet som ledde seminariet höll med om det första men inte med om det andra.
– ILOs konventioner är universella, kravet på föreningsfrihet gäller. Arbetarna har också rätt att välja sina egna ledare. Det kravet måste ställas överallt.