Livs kräver rätt att få tillbaka jobb
– ”Rundning” av Las med bemanningsföretag måste stoppas, säger Gerald Lindberg
– Kravet att arbetsgivarna inte ska kunna kringgå återanställningsrätten ställer sig samtliga LO-förbund bakom. Det är en av huvudfrågorna i avtalsrörelsen 2010. Får vi inte någon lösning kommer det helt enkelt inte att bli något avtal, säger Gerald Lindberg, Livs andre ordförande.
[Ur nummer: 01/2010] Det kallas populärt rundning av Las och innebär att arbetsgivaren säger upp ett antal personer på grund av arbetsbrist. Därefter låter man ett bemanningsföretag serva med inhyrda som får fylla ut luckorna. De inhyrda kan vara några av de tidigare anställda som återkommer som inhyrda. Det kan också vara nyrekryterade personer.
Allt sätts ur spel
För arbetstagaren innebär rundningen av Las att han eller hon förlorat sitt anställningsskydd. Turordningsregler, preciserade kvalifikationer för vad som krävs för olika arbetsuppgifter, återanställningsrätt, ja allt har satts ur spel.
– Denna företeelse spelar en jättestor roll i avtalsrörelsen. Alla LO-förbund säger att en sådan här rundning av Las inte ska förekomma. Eftersom lagstiftaren inte förmått täppa till så får vi nu göra det avtalsvägen, säger Gerald Lindberg.
En tidig rundning av Las gjordes av Kraft Foods (Marabou) i Upplands Väsby. Under hösten 2004 varslades 139 personer om uppsägning vid fabriken i Upplands Väsby. Vid årsskiftet fick de gå hem och två veckor senare togs personal från bemanningsföretaget Kellys Service in. Flera av de inhyrda som togs in hade precis blivit av med sin anställning hos Kraft.
Livs har via LO-TCO Rättsskydd krävt ett rekordstort skadestånd för de cirka 100 medlemmarna. 75 miljoner kronor har det uppskattats till. Det är Sveriges största skadeståndsmål. Det har nu gått tre år. Ännu har inte målet tagits upp. Under tiden har antalet personer som skadeståndet gäller krympt från cirka 100 till ett 80-tal, avräkning mot andra inkomster har skett som bidragit till att det ursprungliga beloppet i stämningsansökan räknats ner till cirka 20 miljoner.
Att skadeståndet räknats ner är inte så mycket att orda om, tycker Gerald Lindberg.
– Det beror på svårigheten att beräkna den ekonomiska skada som medlemmarna lidit. När stämningsansökan lämnas görs det med ett yxhugg.
* Varför dröjer det så länge innan målet kommer upp?
– Det rör många personer, det handlar om att inhämta bevisbördan, så här lång tid tar det. Domstolen tycker att det är en besvärlig process. Jag tycker att det tar alldeles för lång tid.
Akten med målet heter A207 och är på över hundra sidor. Handläggaren på Arbetsdomstolen säger att hon inte hade hand om målet från början och att den senaste muntliga föreberedelsen hölls i september 2009. Då preciserade Livs vilka olika arbeten som arbetstagarna har kvalifikationer för. Hon konstaterar också att det tagit mycket lång tid men säger att det är många berörda och att domstolen måste förebereda det noga.
Mycket dokumentation
Henric Ask, som är Livs jurist på LO-TCO Rättsskydd, säger att han aldrig har varit med om något liknande.
– Det här är exceptionellt lång tid. Det har varit mycket dokumentation som parterna tagit fram, men efter juni 2008 då vi hade en muntlig förhandling är det domstolen som inte drivit på tillräckligt.
Han säger att det är mycket jobbigt för de berörda medlemmarna i Upplands Väsby.
– De går där ute och väntar. De undrar vad som händer och varför det dröjer så länge, och så får klubben stå till svars fast det inte är deras fel. Det är ju frågan om stora belopp för den enskilde. Det här är inte kaffepengar.