Efterfrågan på ekologiska produkter gav öppning för nystartat minimejeri

Tänk dig att köra ett helt mejeri. Det gör Madelene Wallenius, Linda Ehlin och Susanne Mattsson. Tillsammans ansvarar de tre för all produktion dagtid på nystartade Hjordnära mejeri som ligger omgärdat av sju ekologiska gårdar.

[Ur nummer: 02/2010] Den tegelröda mejeribyggnaden ligger inbäddad i snö invid vägen strax utanför Hjo. På sommaren omges mejeriet av betande kor. Nu på vintern är det tomt i hagarna.
Sedan mejeriet invigdes i september har försäljningen stadigt ökat. Inte minst något som de som jobbar i produktionen märkt av. Från början var de fem men ganska så snabbt utökades skaran till sex tillsvidareanställda.
Den som anställdes senast var Madelene Wallenius, 19 år. Tillsammans med Linda Ehlin, 22 år, och Susanne Mattsson, 40 år, ansvarar hon för produktionen dagtid. Bakom sig har de en ganska lång inkörningsperiod då personal från Skånemejerier var på plats och delade med sig av sina kunskaper.

Bästa kompisen tipsade
För Madelene Wallenius är det en helt ny erfarenhet att arbeta inom livsmedelsindustrin. Hon fick jobbet ett par månader efter att hon tagit studenten. Hon gick mediaprogrammet men drömde om att bli polis. Det var genom bästa kompisen Elin Schelander, som jobbar natt på mejeriet, som hon fick tips om att det behövdes personal för att packa i väntan på en robot. Hon gjorde bra ifrån sig och blev ganska snabbt erbjuden fast jobb.
Madelene visar mig runt i mejeriet. Förklarar i detalj vad de gör, att de tre som jobbar dag kör 3000 liter och att de tre som jobbar natt kör 15 000 liter. Förutom Elin Schelander så är det Eric Verdonck och Carina Hasselqvist som ansvarar för produktionen nattetid.
– När vi byter av nattskiftet ska allt diskas. De kör mjölk och grädde på natten. Vi kör fil och yoghurt. De producerar betydligt mer än vad vi gör på dagen i liter räknat, men vi städar också.
Hon konstaterar att det inte bara är ett roligt arbete utan också mycket ansvarsfullt.
Men den här tisdagen är det något annat än jobbet som uppfyller henne. Väskan är packad. För om två dagar så ska hon och bästa kompisen resa till Thailand och vara borta i två veckor. Resan är något som de planerat länge. Det var inte helt lätt att få ledigt. De är ju så få anställda. Men det har löst sig genom att två som jobbat extra hoppar in och täcker upp.
Arbetskamraten Linda Ehlin suckar längtansfullt när Thailandsresan kommer på tal. Hon skämtar med Madelene om hur hon ska klara av att matcha hennes solbränna när Madelene kommer tillbaka brun som en pepparkaka.
Linda Ehlin är den enda av de tre som har tidigare erfarenhet från mejeribranschen. Under två år var hon inhoppare vid behov på Arla i Skövde.
– Det innebar att jag hade ganska så oregelbundna arbetstider. Det var något som jag inte gillade.
Däremot tyckte hon om jobbet som sådant. Så när hon hörde att de behövde folk till Hjordnära anmälde hon sitt intresse direkt. En klar fördel var också att arbetsplatsen låg inom gångavstånd. Hon berättar att det var stort att säga upp sig från jobbet på Arla när hon fick tillsvidare?anställning på Hjordnära.
– Då kände jag mig stark.
Hon håller ett vakande öga på automatpacken medan vi pratas vid. När vagnen är full med yoghurtförpackningar så gäller det att snabbt köra iväg den till kylen så att en ny vagn kan fyllas på. Nu på morgonen ska de köra 1200 liter med hallon- och rabarber?yoghurt. Därefter är det hallonfil som gäller.

Automatiserad produktion
Produktionen är ganska så automatiserad. En del manuella inslag finns men de innebär inte någon fysisk påfrestning utan är mer av det hantverksmässiga slaget, att hålla koll på innehållet genom olika mätningar, till exempel se till att rätt mängd sylt blandas i. Det finns ett riktmärke när det gäller sötma. De måste också se till att köra rent mellan de olika produkterna.
Även om mejeriet är litet så går det tekniskt att jämföra med vilket annat stort mejeri som helst. Det är bara volymerna som skiljer.
På en liten dataskärm har de koll på alla led i produktionen. Genom att peka direkt på skärmen kan de ställa om från yoghurt till fil och även byta inblandning och mängd.
Linda Ehlin tycker om att jobba med livsmedel, hon fick en ordentlig inblick när hon arbetade på Arla där man tillverkar all keso som säljs i Sverige.
– Det var kul. Jag såg det inte som ett arbete utan mer som en hobby om du förstår vad jag menar. Och nu har jag fått lära mig något helt annat, att göra yoghurt och fil. Jag tycker också att det känns bra att våra produkter är ekologiska och närproducerade, att jag vet vilka gårdar som vår mjölk kommer ifrån.
Hon är tyst ett tag medan hon funderar över vad det är mer som gör att hon trivs så bra som hon gör.
– Jag tror att det beror på att jag får möjlighet att tänka själv och reda ut de problem som uppstår.

Yoghurt måste stå ett dygn
Hon kör vagn efter vagn fulla med yoghurtförpackningar in i kylen. Där tar Susanne Mattsson emot och kör vagnarna till rätt plats. Både yoghurt och fil måste stå ett dygn innan varorna körs ut till butikerna. Susanne har mycket att göra. Hennes jobb är tidvis rätt tungt och dessutom utförs det i kyla. Hon har sedan hon började i september blivit lite av allt-i-allo. Det är också många som rycker i henne och vill ha svar på olika frågor.
Hon börjar klockan fyra på morgonen och arbetar fram till kvart över tolv. Hon bor ganska nära så hon hinner om hon går upp halv fyra.
– Det är ganska hektiskt de första timmarna när jag jobbar. På natten har de kört mjölk och grädde som ska gå med bil vid sjutiden. Rätt stor del av produktion går till Skåne.
Även om det är mycket tidiga morgnar så säger hon att det passar henne bra. Hon skulle inte vilja börja senare och sluta senare. Som det är nu så hinner hon med att rida i stort sett varje dag.
Susanne Mattsson arbetade tidigare i 10 år som maskinskötare på Forbo & Parkett i Tibro. Hösten 2008 lades hela fabriken ner och hon blev arbetslös. Därefter har hon haft en del kortare anställningar.
– Jag ringde hit och hörde mig för om jobb när planerna att starta Hjordnära blev kända.

Viktigare med livsmedel
Hon säger att arbetet i kylen, även om det är rätt så tungt, är mycket roligare än det jobb som hon hade på parkettfabriken.
– Här på Hjordnära får jag ta ett helt annat ansvar än vad jag gjorde tidigare. Det är betydligt viktigare att det blir rätt när man jobbar med livsmedel än med massproduktion av parkettgolv.
Susanne Mattsson är liksom samtliga sex anställda i produktionen med i Livs. För henne var det självklart. På sitt tidigare jobb var hon i alla år medlem i Skogs- och Träfacket. Linda som jobbat på Arla var redan medlem i Livs. De andra gick med ganska så direkt efter att ha rådfrågat sina arbetskompisar. Susanne konstaterar att man kan säga att de värvade varandra.
Klockan närmar sig tolv och de har packat klart fil och yoghurt för dagen. De bryter för lunch. Därefter går Susanne som börjat tidigt hem, i vanliga fall hade hon begett sig direkt till stallet men denna dag ska hon till en massör. Madelene och Linda sätter igång att städa. Golvet ska spolas rent och alla tankar ska diskas inför nattskiftet. Det tar flera timmar, kvart över fyra är de klara.