Den hantverksmässiga maten blir allt populärare. Nu vill Skolverket till och med avskaffa den gymnasiala yrkesutbildningen för industriell matproduktion.

[Ur nummer: 02/2010] Var ska detta sluta, suckar vi en morgon i den första månaden, på det första tiotalet under det andra årtusendet efter snickarsonens födelse.

– Det är ingen fara, säger Lusen. Konsumenterna säger att de vill ha hantverksmässigt gjord mat, men de fortsätter ändå att köpa den industriella, för den är billigare, och de vet att den är av tillräckligt god kvalitet. De tycker om att prata kvalitet. Det är inget annat. Jobben inom industrin kommer att finnas kvar.

– Men i varje fall, säger vi.

– Korkskärarna var korkade, säger Lusen. Det var sant och det är fortfarande sant.

– Ja, så är det väl, säger vi.

För den som glömt eller aldrig tagit reda på varför korkskärarna var korkade går det bra att gå till Livsmedelsarbetareförbundets jubileumsbok ”Nu stiga vi mot ljuset”.
Här berättas om korkskärarna som var utpräglade hantverkare och startade en av de första fackföreningarna i slutet av 1800-talet. En sådan yrkesstolt korkskärare var arbetarskalden Henrik Melander som skrev texten till ”Arbetets söner”. Det tog honom fyra år att lära sig skära korkar för hand och så blev han gesäll, gav sig ut gesällvandring i Europa och träffade andra kork?arbetare och förde med sig drömmen om socialism och människovärde hem till Sverige.

– Så varför var de korkade? undrar vi.

– De förstod inte att deras tid var ute, säger Lusen med ett överlägset leende. Tekniken utvecklades. I början av 30-talet övergick bryggeriindustrin till en annan förslutning av glasflaskor, patentkorken. Därefter var deras yrkeskunnande passerat. Men de var yrkesstolta män och hade svårt att acceptera det. På bryggeriarbetarekongressen 1931 försökte korkskärarna rädda jobben genom ett uttalande som gällde utkörarna. Dessa skulle ”icke framhålla eller agitera för patentkorken utan i görligaste mån framhålla naturkorkens bättre naturliga förutsättningar framför patentkorken.”