Bild:

Isabella Giorgi beskriver känslan att demonstrera första maj och vara fanbärare, ett förtroendeuppdrag som hon har haft i drygt ett år. Det är inte ett betungande uppdrag men heller inte attraktivt. Hon utför det med stolthet och glädje.

[Ur nummer: 04/2010] – Det är inte så att folk slåss om att vara fanbärare. Men jag tycker att det är både ärofyllt och häftigt att få gå där framme i fanborgen, säger hon.
Som ung kvinna är hon en ganska så ovanlig bärare av fana. Men det verkar snarare sporra henne än avskräcka henne. Hon beskriver målande hur det är att hålla fanan hårt där den vajar i vinden.
– Jag tycker personligen att det är en skyldighet att demonstrera första maj. Jag försöker få med alla jag känner. Jag tycker också att det är viktigt att komma ihåg att vid sidan om nationaldagen så är första maj den enda icke-religiösa helgdagen.
Det är drygt en månad kvar till första maj när vi träffas på Mål & Medels redaktion. Hon kommer direkt från Insikter, en facklig kurs som hon går i Runöskolans filial på Upplandsgatan. Hon har diskuterat arbetets värde hela dagen, men det hindrar henne inte från att vilja fortsätta diskussionen. Det märks att det här är frågor som engagerar henne. Och under brinnande avtalsrörelse så är ämnet också i högsta grad aktuellt.

Vald till klubbordförande
Utan att överdriva kan man nog säga att Isabella Giorgi både bildligt och bokstavligt håller fanan högt. Hon är dessutom sedan drygt en månad tillbaka vald till klubbordförande på Delicato.
– Det började med att jag gick medlemsutbildningen och skojade om att jag skulle sitta i klubbstyrelsen inom två år. Jag skojade också om att jag därefter inom två år skulle väljas till ordförande, säger hon och ler lite uppgivet.
Båda sakerna har slagit in vilket är något som hon inte alls är van vid.
– Inte heller kan jag säga att jag kämpat mig till det utan det bara blev så.
Samtidigt har facket betytt mycket för henne på det personliga planet.
– För två år sedan var jag ettrig och hade attityd. Jag ansåg att min sanning var den enda rätta. Jag har fått ändra på mig. Jag ha lärt mig hur man bemöter andras åsikter. Det har gått fort och tagit mycket energi men har också gynnat mig privat. Jag har blivit mer lyhörd. Det har jag lärt mig genom facket. Jag vet nu att dialog är bättre än monolog. Det är inget bra att köra över folk.
Det är viktiga erfarenheter då det kommer att krävas en hel del av henne fram?över. Det är inte bara det att hon är nyvald klubbordförande, alla i klubbstyrelsen är nya. Samtidigt är Delicato med cirka 100 anställda ingen liten arbetsplats.
– Jag försöker att vara så påläst jag kan både vad gäller lagar och stadgar. Arbetsgivaren ska inte kunna dra nytta av att jag inte är så erfaren. Är jag det minsta osäker tar jag hjälp av en ombudsman.

Förbereder konflikt
Det som hon nu närmst har att hantera är Livs stridsåtgärder som kan bli verklighet den 1 april om inte ett avtal träffats innan dess. Det handlar om övertidsblockad, nyanställningsblockad samt blockad mot ökad bemanning.
– Vi jobbar bara vardagar så över påsk blir vi inte berörda. Men håller blockaden i sig efter påsk så kommer det att bli klart kännbart för både oss och vår arbetsgivare.
Hon har inte fått det fackliga engagemanget
hemifrån som många andra. Tvärtom, hennes pappa är rätt blå, som hon själv uttrycker det.
– Han brukar säga som Karl-Bertil Jonssons pappa på julaftonen: ”Jag har närt en kommunist vid min barm”.