”Internationellt samarbete är nödvändigt om vi ska klara klimatfrågan”

I Europaparlamentet är diskussionen i full gång när det gäller hur man ska gå vidare efter det misslyckade klimattoppmötet i Köpenhamn. Vad kan man lära av de misstag som gjorts? Är det möjligt att få igenom en omfördelning av EUs jordbruksstöd till förmån för klimatförbättringar?

[Ur nummer: 04/2010] En strategi för att ge ny fart åt de globala insatserna efter Köpenhamn presenterades av den nytillträdda danska klimatkommissionären Connie Hedegaard i Europaparlamentet i Strasbourg den 9 mars. Hennes föredragning följdes av en frågestund i parlamentet. Bland de första att ställa frågor till kommissionären var Marita Ulvskog, socialdemokratisk Europaparlamentariker. Hon ställde sig frågande till varför kommissionären ville skruva ner förväntningarna inför förhandlingarna i Mexiko och varför hon talade mer om vad som skulle göras 2050 än vad som behövs göras 2010.

Viktigt med höga förväntningar
Dagen efter frågestunden ger Marita Ulvskog sin syn på hur man borde gå vidare efter misslyckandet i Köpenhamn. Till skillnad från kommissionären tycker hon det är viktigt att kämpa på och ha höga förväntningar.
Hur kampen ska föras berättar hon om på sitt arbetsrum i parlamentet sju trappor upp i Louise Weiss byggnaden med vacker utsikt över Strasbourg. En knapp vecka i månaden sammanträder parlamentet här. Övrig tid tillbringar de i Bryssel. Ja, parlamentet fortsätter att pendla mellan de två städerna trots att de flesta verkar tycka att det är fullkomligt vansinnigt, inte minst ur klimatsynpunkt.
Det har snart gått tre månader sedan Marita Ulvskog var på plats i Köpenhamn. Hon berättar hur hon gick runt i de jättelika lokalerna där klimatmötet hölls och där tidvis stor förvirring rådde. Hon är kritisk till hur mötet skötts, framför allt inställningen till utvecklingsländerna, att den rika världen pekat finger åt dem. Att det var utvecklingsländerna som skulle skuldbeläggas.
* Hur ska man komma vidare efter misslyckandet i Köpenhamn?
– Man kan var kritisk till EU av många skäl men internationellt samarbete är nödvändigt om vi ska klara miljöfrågan. Den löser vi inte som enskilt land. Det är också en majoritet som ställt sig bakom vad ett internationellt avtal skulle kunna innehålla. Det finns ett solidaritetsinslag som är bra. Men har vi en kommissionär som talar om att vi inte ska ha för höga förväntningar då är det ett bekymmer.

”Satsa på allians med Lula”
Hon tycker att EU har en allt för hukande hållning när det gäller USA och växande ekonomier som Kina. EU borde, enlig henne, satsa på att skapa allianser med länder som Brasilien. Själv anser hon att Brasiliens president, Lula da Silva, höll ett av de bästa anförandena under mötet i Köpenhamn.
Hon understryker också att det är viktigt att försöka få till ett bindande avtal medan Barack Obama är president.
– Vi får inte missa denna möjlighet då han lovat väljarna att vara väldigt ambitiös när det gäller klimatfrågan.
Hon berättar också om Europa 2020 som handlar om vad parlamentet vill göra under mandatperioden fram till nästa val 2014. Socialdemokraterna, som befinner sig i opposition i parlamentet, förhandlar som bäst med olika partigrupper för att se om man kan nå en kompromiss.
– Vi är oroliga över att ekonomin stramas åt på grund av stora budgetunderskott samtidigt som vi har en arbetslöshet som är på väg mot 25 miljoner och 80 miljoner av EUs medborgare lever under fattigdomsgränsen. Då är det viktigt att satsa på en stimulanspolitik, alltså satsa på jobb, utbildning och offentlig verksamhet. Det gäller att hålla igång hjulen helt enkelt och att använda EUs budget till att stötta medlemsländerna med pengar för att göra investeringar i sådant som bidrar till klimatomställning.
Hon tycker att EU borde omfördela och inte lägga så mycket på jordbrukspolitik. Den möjligheten finns numera genom att Europaparlamentet fått mer att säga till om genom Lissabonfördraget som trädde i kraft 1 december 2009.
– Det finns idag möjlighet att påverka vart pengarna går även om det finns starka intressen som slåss för att inte en krona ska tas från jordbruket. Men helt klart förs en helt annan diskussion idag jämfört med tidigare. Så ingenting är omöjligt.
Det håller Marit Paulsen, folkpartistisk Europaparlamentariker, med om. Hon är vice ordförande i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. Hon har sitt arbetsrum två trappor upp i en annan byggnad. Blickar ut över EU-ländernas flaggor som vajar friskt i vinden.
Trots annan partitillhörighet är hon helt överens med Marita Ulvskog om att en omfördelning behövs inom jordbrukspolitiken som idag förfogar över 40 procent av EUs budget.

Enighet om jordbruksstödet
– När det gäller att minska jordbruksstödet så är det ingen kontroversiell fråga i Sverige. Alla partier tycker lika. Det har de gjort sedan vi sökte medlemskap i EU, säger hon.
Det som förvånat henne är att inte fler velat engagera sig i jordbruksutskottet. Hon förstår inte heller hur man kan diskutera klimatfrågan utan att tala om jord- och skogsbruk.
Det som hon nu lägger sin kraft på är att få till stånd en halvering av jordbruksbudgeten. Arbetet med att reformera EUs jordbrukspolitik, CAP, har nämligen startat och Europaparlamentet har nu genom Lissabonfördraget möjlighet att påverka hur pengarna används.
Marit Paulsen ogillar gårdsstödet, tycker att det är absurt att man får betalt för att äga mark. Istället vill hon ändra så att betalningen utgår ifrån vad bönderna gör. Dit hör att bevara biologisk mångfald, garantera djurvälfärd och bevara kulturlandskapet. Det är värden som inte går att sälja på marknaden som de bör få betalt för, menar hon.
– Enligt mina beräkningar räcker halva budgeten till detta. Resten av pengarna kan absolut användas bättre än vad som är fallet idag.
Hon är medveten om att det krävs mycket för att ändra inriktningen på jordbrukspolitiken. Att det inte går att hoppas på någon revolution i Europaparlamentet. Därför efterlyser hon stöd från andra grupper i samhället.
– Jag skulle önska att fackföreningar, konsumentföreningar, miljörörelsen och näringsliv gav sig in i debatten.