För bara några månader sedan var såväl forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett som deras bok Jämlikhetsanden tämligen okända. Nu citeras de dagligen i artiklar och tal över hela världen och har blivit något av vänsterns nya hopp. Vad handlar egentligen det om?

[Ur nummer: 05/2010] * Bokens undertitel ”Varför mer jämlika samhällen (nästan) alltid är bättre” är ett svar på den enorma respons som den mött. Författarna bevisar vetenskapligt 29 olika samband mellan graden av jämlikhet i ett samhälle och olika typer av samhälleliga och sociala problem. Graden av ojämlikhet påverkar hur vi mår psykiskt och fysiskt, hur länge vi lever, hur utbredd fetman är, graden av tillit mellan människor, ungas studieresultat, andelen tonåringar som föder barn, hur mycket våld och kriminalitet som finns och så vidare. Att det finns sådana samband har många av oss anat, men den statistiska sammanställning som presenteras i boken måste betraktas som helt omvälvande.
* Överraskande är också att det inte bara är de fattiga som får betala ett högt pris för ojämlikheten i form av sämre hälsa och ett kortare liv – även de rika drabbas av ojämlikheten om än i något mindre utsträckning.
* Författarna leder också i bevis att i utvecklade industriländer leder ökad nationalinkomst per person inte till ökad lycka (definierat som index av de undersökta variablerna) eller ökad medellivslängd. Det som kan ge ett bättre och längre liv är i stället minskade inkomstklyftor.
* Även i ett rikt samhälle där också de fattigaste lever på en jämförelsevis högre nivå är det ojämlikheten som skapar den relativa fattigdomen. Vi människor är så funtade att fattigdom är en upplevelse av att inte kunna förverkliga våra liv på det sätt som vi förväntar oss i det samhälle vi lever. Den höga genomsnittliga inkomsten i USA som helhet leder inte till någon minskning av hälsoproblem eller sociala problem jämfört med andra länder, tvärtom ligger USA nästan alltid bland de allra sämsta.
* Viktigast av allt är kanske att boken slår hål på argumentet att inkomstklyftorna måste få öka för att tillväxten ska öka och alla ska få det bättre. När nyttoargumentet spricker, om vi inte behöver stora ekonomiska klyftor för att skapa ett bättre samhälle också för dem som finns på fel sida om klyftan – varför ska vi då ha klyftorna kvar?